Nudlar, kognition och en del irrande

Nu när jag återigen har lite fritid att spendera hemma sätter spelsuget klorna i mig. Det känns att jag inte haft en TV på en månad! Det är en djupt rotad del av min personlighet - nu är det helt enkelt något som fattas. Men i brist på teveapparat finns det andra metoder, när allt kommer omkring. Nu ska det bli Civilization IV av. Det stämmer, ett skönt evighetsspel! Min trogna dator står bara och väntar på att bli använd till något annat än dåliga japanska dramaserier.




På tal om dåliga japanska dramaserier... den jag kollar på just nu heter Mukodono. Handlar om en kille som är singer/songwriter megastjärna med tillhörande stil - men bara på scen, hemma är han en hopplöst nördig fjant. Han får inte ha några förhållanden eftersom det skulle förstöra hans image, så givetvis går han och kärar ner sig i en tjej (som otroligt nog står ut med hur han är till vardags) och så blir det trassligt när han vill gifta in sig i hennes knäppa familj. Handlinegn och skådespeleriet är uselt, men poängen med att kolla är att det är otroligt underhållande att kolla vilken extrem skillnad det är på den där knäppa killen hemma och på scen. Som artist är han modell-sexig, men så snart ingen ser klär han sig i sjaskiga säckiga kläder och anammar rör sig på det löjligaste sätt jag någonsin sett en människa göra. Hah, jag trodde inte att det var möjligt att göra så stor skillnad med bara kläder, frisyr och kroppsspråk - och då var jag ändå medveten om hur viktigt det är! Fascinerande, men ganska pinsamt att se. Varför väljer killen att uppföra sig som ett fån när han uppenbarligen vet hur man gör motsatsen? Jag antar att om det verkligen inte är han själv, så vill han inte låtsas hela tiden. Det måste kräva en enorm ansträngning att dölja det där sättet att vara. *garv*

Vänta här, nu kom jag ifrån ämnet! Civilization var det. Jag ser fram emot att köra igång igen, det var några år sedan förra besöket. Det är verkligen ett bra spel!

Ursäkta att jag bara har talat om ytligheter på senaste tiden. Jag trodde att jag skulle vilja skriva massor om de avancerade filosofiska teorier och psykologiska begrepp som jag lärt mig på högskolan, men faktum är att jag använder så mycket tankekraft till dem på annan tid att jag bara vill slappna av och göra slöa saker med hjärnan när jag inte pluggar. Speciellt efter att till examinationen ha suttit sent på kvällen inklusive helgdagar för att skriva sida upp och ned om alltihop. Det är spännande som sjutton, men det kräver verkligen mental energi att ta in. Så jag behöver min underhållning! Och sömn, så jag tror att det är dags att koppla ur. God natt, kära vänner!

Soundtrack: Basshunter - Dota

Hej och hå, nu känner jag mig emotionellt vitfärgad igen. Jag hittade en spännande ny flik där jag kan ändra i grundkoden och inte bara designmallen! ♥ Det kommer en ny design så småningom som utgår från denna, frågan kvarstår fortfarande hur sjutton jag lägger in egna bilder.

Jag blev plötsligt sjukt sugen på nyponsoppa med skorpor och mjölk...  (・・;)

Oops. Jag blev osäker på vad max och min egentligen betydde i kylen... om max var högst temperatur dvs varmt, eller högst effekt dvs kallt (vi blev oense om det på ett seminarie). Så jag testade.

När jag skulle plocka ut min frukostyoghurt idag var den fryst. Den knastrade. Attans! 
Så tag nu lärdom: max är kallast! :P

Jag drog på mig för mycket feber för att dra till universitetet idag, det fick bli en vilodag. Med andra ord kollade jag klart på Kyle XY. Det är en så jäkla bra serie! Och Kyle har ett underbart gulligt oskyldigt leende. ~♥ Jag vill inte behöva vänta på nästa säsong, jag vill inte ens vänta till imorgon! Aj, fick en sticka av skrivbordet. Jag får vifta mindre, haha.

Jag blir så intensivt emotionellt involverad i sådana här berättelser. Det kan bli lite märkligt ibland! Köpte DN till lunchen, och förvånades av att varannan person på bilderna påminde mig om tvserien. Snacka om projicering, det skulle inte kunnat hända annat än när jag just proppat mig själv full med timmar av verklighetsflykt till en specifik artificiell värld. Har nu surfat runt i två timmar på jakt efter något att fylla upp tomrummet med, men ingen av tvserierna jag hittar tilltalar mig. Det jag egentligen vill åt är troligtvis den där emotionella upplevelsen, och en resumé eller trailer kan inte väcka den - med andra ord är det skitsvårt att leta efter något jag gillar.

Psykologiskt-politiskt korrekt här vore att påpeka det dåliga med verklighetsflykt. Men eftersom detta bara sägs av genuint tråkiga människor som aldrig själva lever sig in i något och vars mentala värld tar slut vid garageuppfarten, så tänker jag istället avsluta med detta välformulerade citat:

"Man måste utsätta sig för fiktiva universum ibland för att verkligheten man blir påtvingad varje dag inte ska ta över helt." - Nemi

Som kontrast till klagomålen i det förra inlägget (var lugn, jag ska minska på det ämnet i framtiden, hehe), vill jag passa på att klappa mig själv på axeln. Det gör jag nu inte så ofta, men den här gången är jag värd det. På två dagar har jag jobbat hårt och skrivit klart min hemtenta! Jag satt kvar på skolan och jobbade ända till åtta,  och nu sitter jag här och är synnerligen nöjd. Det går alltid att fila lite mer på texten förstås, men jag är övertygad om att den blir godkänd och det var mitt mål.

Nämen... En utländsk karl stirrar på mig från korridoren, medan han langande fram sin cykel ur ett grupprum vilket jag själv tycker är avsevärt mer suspekt än mig sittandes här knattrande på tangentbordet. Inte nog med det, han cyklade sedan iväg på den genom korridoren. Det finns en del konstigt folk här på skolan!

Tyvärr är arbetet inte över för att hemtentan är klar. Jag ska imorgon ge mig i kast med nästa uppgift - att skriva en 3 sidors uppsats om huruvida maskiner kan tänka. Ämnet är intressant, men jag vet inte riktigt hur jag ska komma på så mycket att säga. Jag sätter tilliten till min förmåga att ordbajsa långrandigt och ändå få läraren att anse att jag skriver vettigt. Den har överraskat mig många gånger tidigare. Min teori där är att jag helt enkelt är bra på att uttrycka mig språkligt även om jag inte alltid riktigt själv förstår vad jag menar eller vad jag vill säga. Mycket användbart. Håll tummarna för att det räcker! Jag räknar med att skriva klart på två dagar, fredag och lördag.

Om det finns några avsnitt kvar av Kyle XY säsong 2 (ja, jag kunde inte hålla mig!) ska jag sitta hela dagen på söndag och njuta av experientiell underhållning i vilsam självsamhet! >:)

PS. Experientiell = erfarenhetsmässig, reaktiv - dvs utan att kräva betungande tänkande

Började på en ny tvserie för att ha något vilsamt att pyssla med - vilken fullträff jag fick! Kyle XY är så spännande att jag sträcktittade första säsongen på 4 dagar. Jag blir nog illa tvungen att vänta med nästa säsong till hemtentan är klar, det går inte att slita sig.

Kyle XY handlar om en kille som vaknar upp i skogen och utan några som helst minnen. Syn, ljus, andra levande varelser - allt är nytt. Han vandrar iväg på måfå och hamnar i en storstad, där han snart blir arresterad av polisen (inte så konstigt när han går runt spritt språngande naken). Eftersom Kyle (vilket de döper honom till) inte kan kommunciera eller det finns något som visar på vem han är, får han bo tillfälligt med hos en psykoterapeutfamilj medan undersökningarna fortsätter. Där visar det sig att han lär sig saker onaturligt snabbt - han kan snart tala, memorera en bok på några minuter, lösa extrema matematiska problem, plocka isär och sätta ihop ett helt serverrum på mindre än en timme - med felet åtgärdat, och inklusive tid för att läsa manualerna. En hjärnskanning visar på extremt hög hjärnaktivitet men klassas som maskinfel eftersom det vore fysikaliskt omöjligt. Inga spår återfinns av hans bakgrund... tills polisen kopplar ihop det med ett mordfall som skedde på samma plats. Samtidigt bevakas Kyle och familjen av någon slags hemlig organisation, som håller sig dold men alltid i närheten.

Sanningen som avslöjades i sista avsnittet lade grund för ännu fler frågor... (o.O)

I förrgår var det Kalasmottagning med mässa, rolig underhållning och Mando Diao-spelning. Fick med mig en hel hög med gratisgrejer hem (favorit: orange badboll) och var mycket nöjd, förutom med spöregnet vid hemfärden. Igår var jag på animevisning på campus också, vi såg diverse mysko första-asvnitt av slagsmålserier samt Street Fighter filmen (som var bättre än jag hade hört). Igår och idag hade vi inställda föreläsningar igen (läraren har varit sjuk i över en vecka nu!), vilket var både vilsamt och tråkigt. Det är mycket roligt som händer hela tiden som jag inte vill missa, men jag är så jäkla trött att jag kanske måste dra ned på det ändå. Jag har en ganska låg energidepå till att börja med, och jag har överskridit den nästan dagligen i en månad eller två - det tar ut sin rätt. Jag har en bunt med saker som behöver göras idag (som på alla andra dagar), men jag är helt seg och kommer inte iväg någonstans.

Jag får nog börja bromsa upp fritidsaktiviteterna så att jag kan vila upp mig. Jepp, IKEA får bli en annan dag. Träningen ska jag nog genomföra, det är dags att komma igång så att jag kan få mer energi av det sedan. Jag har dåligt samvete över att inte ha hunnit köpa en tackpresent till Akos än - det har kört ihop sig med tiden varje gång jag försökt. Eller orken, som igår när jag skulle hämta cykeln på stan (efter att ha åkt buss hem från Kalasmottagningen kvällen före) och tänkte köpa en blomma samtidigt och åka förbi och lämna den. Men jag var så trött att jag bara irrade runt som en zombie på stan och mest ville lägga mig på en parkbänk - det tog en timme innan jag samlat energi för att ta mig någonstans igen (en flaska morotsjuice fick hjälpa till), och då behövde jag dra direkt till animevisningen för att inte missa den.

Lyckades inte sova ordentligt idag igen, vaknade åtta (med ungefär fyra timmars mindre sömn än jag velat ha). Har inte orkat gjort något vettigt alls sedan dess. Tror jag skulle kunna lägga mig och sova igen, fast då kanske det blir som när jag däckade vid lunch igår, och sov på något knäppt sätt så att jag halvvaknade gång på gång utan att kunna röra mig. Det var en märklig upplevelse, och gjorde mig inte mindre sömnig resten av dagen. Usch, jag behöver vila och ha tid för mig själv istället för att befinna mig bland folk hela tiden. Men det går liksom aldrig...

Hm, jag får tänka efter vad jag kan dra ned på, det här är inte ett sätt jag kan leva långsiktigt på. Det är ingen idé att göra massa roliga saker om jag blir sjuk och trött för att jag inte orkar med. Jag kanske ska ta en clean vecka, när jag skiter i allt extragrejs. Kan vara bra eftersom jag behöver spendera ordentligt med tid till tentan och inlämninsuppgiften i vilket fall. Jag skiter i kendon och bågskyttet den här terminen (har inte hunnit gå till dem än i vilket fall) - det får bli ett gymkort eller något annat enkelt. Skit i konsultföreläsningen på torsdag, och animeträffen på tisdag. Ingen kommer dö om jag inte dyker upp! Sådär, då var allt hittills inbokat bortrensat. Nu kan jag koncentrera mig på skolan och att ta det lugnt. Fast jag måste nog fortfarande ge en present till Akos och ringa farmor som jag lovat. Äsch, jag fixar det idag så att det är gjort.

Nu när jag har klagat av mig känns det bättre! Japp, dags att klä på mig.

Nu sitter jag äntligen här, vid min högst egna dator i min högst egna nya lägenhet. (＾∇＾)

Efter en pissjobbig flytt (det är de alltid) sov jag min första natt igår. Lagom skitig sömn eftersom duschvredet var trasigt, men förnöjt ändå i sällskap med min högst egna kornkudde (som jag varit i tragisk saknad av under två långa veckor). Lägenheten däremot var välstädad och fräsch med jämnvita tapeter. 25 kvm är definitivt mindre än 36, men det ska nog gå bra. Området är minst lika fint som mitt förra, med mycket grönska och mer vanligt hyresområde-stämning än studentkaos. Matbutiken ligger jättenära (1-2 min), var rätt så stor och har öppet till 22. Förråd, cykelrum och tvättstuga var bekvämt placerade på bottenplanet (och jag en trappa upp). Right, det här ser ju riktigt bra ut!

Köket, badrummet och kläderna är nu nästan färdiguppackade. Återstår högar av bokbanankartonger och diverse småprylar. Jag fnulade flera timmar på möbleringen, men jag tror jag har hittat hur jag vill ha det nu. Behöver införskaffa matbord, stolar, tv och tvbord. Ska nog cykla en tur till IKEA på torsdag eller fredag och se om de har något som jag vill ha. Nu tänker jag vara lite mer designkräsen än vid förra flytten, inget halvfult begagnat med andra ord. Det har jag råd med, och tid - det går fint att bo solo med nuvarande möblering. Jag gillar att spela solo ibland, även i MMRPGs som verkligheten. （￣ー￣）

Japanerna har många roliga smileys. ♥

Jag kan inte hitta min verktyg. Var är min hammare!? Äh, vi tar det sedan. Nu ska jag käka potatisgratäng, som jag värmde upp i aningen för mycket mjölk så det behövs en djup tallrik. Sedan ska jag fortsätta att förbereda seminariet imorgon, svischa förbi skolan och skriva ut samt hämta två väskor hos Akos. Tar det ganska lugnt med tempot idag, det har jag förtjänat efter flytten.

Mat mat!  ~♪

Det var sista natten jag sov hos Akos. Ikväll bär det iväg till Falun, och när jag kommer tillbaka till min egen lägenhet! Jag har en klasskompis som bor i samma område, och hon säger att det verkar lugnt. Till skillnad mot studenkorridorerna i Ryd, där folk förfestar och efterfestar var och varannan dag och det ligger ölburkar överallt. Perfekt, jag föredrar lugn och ro hemma - social kan jag vara när jag är ute och ränner i skolan.

Är klar med nästa alla förberedelser... ska kolla bussen till stationen, var jag hämtar nyckeln till lägenheten, lämna tillbaka den lånade cykeln och köpa en tackpresent till Akos innan jag åker. Det där är så gott som ingenting, det har varit hundratals saker att komma ihåg de senaste veckorna. :P

Varför är det alltid iskallt i datorsalen? De verkar ha anpassat ventilationen efter PC-datorer, inte små nätverksklienter. Brr... och då har jag ändå jacka på mig redan. Egentligen skulle vi ha föreläsning just nu, men den blev inställd på kort varsel eftersom läraren blivit sjuk och tappat rösten. Inte så konstigt när 90% av vår klass är förkyld.

Yes, nu är jag klar med datorlabbarna! Fick användning för mina HTML-kunskaper igen - lustigt vad det dyker upp lite här och där under livet. Det enda jag har kvar över helgen är att läsa lite artiklar och fundera på vilka två kognitiva artefakter (hah, fler nya ord till er!) jag ska ta upp på nästa veckas seminarie. Fast jag har hela tisdagen på mig också, så jag har inte så bråttom.

En kille ringde mig just och vill komma och kolla på lägenheten. "Men jag är i Linköping!" (>.<) Vi ska höras imorgon igen om en tid. Tydligen är det fortfarande inte avgjort vem som ska flytta in, och det blir inte bestämt förrän senare nästa vecka. Passar mig ju väldigt bra att folk kommer och kollar på lägenheten i flyttkaoset... inte. Tja, så kan det gå.

Dags att röra på mig. Vi ses! Bloggen fortsätter när jag landat i nya lägenheten.

En fin mental representation av hur jag känner mig.

Yay, jag har memorerat ett av grundbegreppen i kognitionsvetenskap: mentala representationer. Det går framåt, sakta men säkert. (>_-)o







Imorgon har vi första vardagen utan föreläsning. Jag ska sova. Och kanske masa mig ned på stan och låna lättläst ungdomsfantasy. Det är spännande att läsa kognitionslitteratur, men inte när hjärnan skrumpnat ihop till ett russin och har likvärdig förmåga att reflektera över och minnas avancerade nya tankar och frågeställningar.

Jag vill också leta upp Seriebörsen och köpa billig manga. ♥

Det här är första gången jag sitter och fritidssurfar på skolan - har inte haft någon dator hemma under helgen (den var på vift med Akos), så även om jag fick ledig tid så har jag inte kunnat blogga något. Har lärt mig mycket spännande jag vill skriva om, men det finns liksom inte tid till det. (Pappsen har försökt få tag på mig på telefonen i tre dagar utan att lyckas...) Fast nu har jag blivit förkyld å andra sidan, så jag kanske blir hemma ett par dagar om det blir värre. Det var ju inte helt oväntat att det hoppade på mig första gången jag tog det lugnt på ungefär en månad, antar jag.

Vi har vårat första seminarium i eftermiddag, där vi ska diskutera om maskiner kan tänka (och tänka som människor, och om frågan är viktig över huvud taget). Har för ont i halsen för att prata men jag hoppas det går bra att jag närvarar och lyssnar på de andra, för det är en spännande fråga.

Just nu sitter jag och gör övningsuppgifter till UNIX och de datorprogram som skolan använder. En av diagnoserna sket sig just för att sessionen timade ut och jag blev utloggad när jag skickade in svaren, men det räknades ändå som ett försök och jag fick vänta tio minuter på att försöka igen. Nästa gång råkade det komma upp två frågor som jag inte svarade rätt på (de slumpas), så nu har jag bara ett försök kvar innan diagnosen låses. Suck. Tror jag ska gå hem och äta lunch snart. Är inte på så gott humör idag, eftersom jag är sjuk och även sjukt trött (vi var på en rolig hajk igår, men man sover verkligen sugigt på en luftmadrass i ett iskallt rum, datarummet är för övrigt lika iskallt trots jacka). En rolig grej var att jag oförhappandes vann uttagningen till Filosofiska Spelen med ett par till på hajken, jag brukar inte vara bra på sådana där konstiga små tävlingar. Jag lyckades bra med att gissa hur länge 3 minuter var (3,16) och gurglade Blinka Lilla Stjärna riktigt snyggt, haha. Uttagningen till lagkapten var en sådan där riktigt mysig lek, när man ska fiska upp ett äpple ur en låda med vatten (enbart med munnen) och sedan fiska upp en sockerbit ur en låda med mjöl. Som tur var vann jag inte det, kommer antagligen vara för sjuk för att delta i vilket fall. Men det var skoj att vinna en uttagning ändå, jag som vanligtvis brukar tänka på mig själv som sämre än 99.9% av alla andra. ;)

Okay, ett sista diagnosförsök! (>o<)

... Yes, alla rätt! Då kan jag nöjt gå hem och äta mat och läsa lite mer kurslitteratur, så att jag kan lyssna bättre på seminariet. Tror jag smiter förbi apoteket och köpert halstabletter också. Tur att jag inte är en suparprisse som absolut ville gå på pub-crawlen ikväll, jag kan nöjt vara hemma och ta det lugnt istället. Hoppas de tekniska felet med LiU-kortet åtgärdas snart, så att jag kan sitta och häcka på skoldatorerna på kvällstid om jag får tid över.

Jag skriver något mer intressant en annan gång, ha det bra!

Mentalt sitter jag redan på tåget till Linköping. Det känns snarast märkligt att kroppen fortfarande är kvar i den "gamla" vardagen i Falun - jag får centrera tillbaka mig själv då och då, så att jag kan utföra mitt jobb.

Det enda jag ångrar är att jag inte hann spendera en sista dag med mamsen på kolonilotten, och se uteplatsen hon nyss byggt färdigt ochär mycket stolt över. Å andra sidan får vi spendera den sista helgen i månaden ihop, när jag sover hos henne och vi ordnar flytten tillsammans. Jag kanske kan klämma in en snabb visit då? Den är en behaglig plats att vara på, kolonilotten. Kommer faktiskt sakna Göran också, mammas kille, han är en riktigt reko kille och lätt att umgås med. Både han och min syster (som kommer på Falubesök innan hon sticker ett halvår till Australien) hjälper till med flytten, så det blir perfekt. En hel liten sammankomst! En träff med Mia och Sverker ska givetvis också petas in, mina kompisar som jag nog kommer sakna mest borta i Linköping.

Det här blir sista inlägget före skolstarten. Nästa gång rapporterar jag hur det gick. 

Linköping, here I come!  \(>o<)/

Stoppade nyss i mig en stor portion pasta till kvällsmat - det tänker jag inte göra om på länge! Känner mig helt däst och magen blev bokstavligen rund som en ballong. Insåg att jag nog inte mår bra av pasta egentligen - det får bli ris och annat i fortsättningen! Igår när alla köpte pizza (tradition på 10-timmars nattskiften) beställde jag tonfisksallad, och när jag mätt och belåten hade mumsat i mig den insåg jag att det inte varit vare sig pasta, potatis, ris eller liknande med i bilden. Bara tonfisk och sallad - hur gott som helst, och fräsch mättnadskänsla. Där fick jag för mitt tvivel i fredags för hur det skulle gå att laga mat utan pasta/potatis/ris! Kontrasten i behaglighet mellan de två middagarna var tydlig som ett igelkott på kudden.

Mindre pasta, och därmed basta!

Jag slog förresten upp ordet basta. En skotsk byhåla enligt Wikipedia, men en googlesökning på "därmed basta" gav en perfekt första sökträff: det är italienska och betyder "nog". Därmed basta = det är nog. Ypperligt! Nu kan jag fortsätta använda uttrycket precis som förut, med skillnaden att jag fattar vad jag säger.

När jag gonat ned mig i Linköping tänker jag genast ta itu med att lära mig mer om CSS och skriva om bloggens tragiskt menlösa utseende. Alla designmallar är hopplöst smaklösa. Det är perfekt, då får jag leka med design utan att addera innehåll (den tråkiga delen av att göra en webbsida). Lutar åt färgkombinationen blekt rosa, mellanmörkt grått och vitt. Lustigt vad färgsmaken kan ändra sig under livets gång - jag misstänker att det stämmer att man omedvetet dras till olika färger beroende på hur man mår generellt. De senaste fem-sex åren har jag känt en mycket stark dragning till rött, mörkrött som färgen av blod. Det är livets färg och ger kraft (enligt teorin), så jag behövde det helt enkelt. Nu har behovet av rött nästan släppt, det är som vilken färg som helst. För första gången i mitt liv dras jag till rosa en aning (det står för kärlek och romantik), en färg jag avskydde när jag var liten. Men någon ny riktig favoritfärg har inte uppenbarat sig än, jag väntar med spänning. :)

En av de användbara aspekterna av färgteorin är att man kan balansera sig själv genom att klä och omge sig med olika färger. Som så mycket annat är det spännande att läsa om!

Nu ropar varelsen... jag menar valsen på mig igen. ;)
Sista skiftet, sedan är jag klar med SSAB! Hallelujah! Sista natten i Falun på ett tag också, imorgon sover jag i Linköping!

Jag känner mig inte sugen på att skriva något, trots timmar av dötid på jobbet.
Hur sjutton ska jag hinna packa klart till flytten OCH sova? Aaaaaaaaaah!

Tydligen är Faluns hemsida spärrad i Kina. Tror de att vi representerar den förbjudna rörelsen Falun Gong månne? Det går inte ens att få upp sökresultat för "Falun", om inte kineserna använder den efter regeringens önskemål anpassade Google-sidan. Då får de endast upp anti-Falun Gong sidor - och i ett undanskymt hörn lite turistinformation till Falun. Att www.falun.se och www.visitfalun.se är omöjliga att nå från Kina ses tydligen inte som något större problem av de kommunansvariga som radion intervjuade. "Det är ingenting som vi direkt har diskuterat." 

Vad i helvete är detta? Någon behöver ställa sig och ruska om Kinas ledare till censurreglerna rinner ur öronen på dem ned i en liten pöl på marken. Pölen skulle bli stor nog för att driva ett mindre vattenkraftverk, så det skulle till på köpet vara miljövänligt. Två flugor i en smäll, och med bara smärre hjärnskakningar som förlust. Eller kanske koma vore att föredra, det skulle knappast förvärra läget hur som helst. Jag blir så förbannad på ledare som inte bryr sig om alla sina undersåtars bästa, utan bara sin egen klick och deras makt!

Trist att Faluns ansvariga inte vågar agera heller, det måste erkännas. Vad är de rädda för, en lokal massiv hämndaktion av kinas arméer kanske? Fast sanningen är väl den att det inte spelar minsta roll vad de säger eller gör, när Kina varken lyssnar till hela länders protester eller håller de fåtal löften om förbättringar som de själv avger.

Ytterligare en intressant notis stod i dagens Metro. Det var en bild på två söta småtjejer, varav den ena sjöng en sång inför storpublik på OS. Det var dock inte hon som stod på scen - hon var inte tillräckligt söt med för runda kinder och lite sneda tänder. Istället hade de plockat in den andra flickan som perfekt uppfyllde de vuxnas krav på utseende "för att representera Kina på rätt sätt". Fy fan vad plågsamt för den sjungande flickan - hon klassades som för ful för att visas upp. Men hon var inte ful, bara alldaglig.

Tyvärr är det knappast bara Kina som gör ett sådant val - det är en global sjukdom. Se ut som en fotoredigerad kändis, annars är du inte värd något utan måste gömmas undan i källaren! Det är så att man blir mörkrädd. Lever vi verkligen i en bättre värld nu än för 30 000 år sedan?

Imorgon stänger av min World of Warcraft användare. Känns mycket märkligt efter att ha levt så intensivt i den världen under två år. Nu kommer ju missa att... och...! Fast det har ingen betydelse längre. Ännu märkligare. Vad ska jag nu grotta ned mig i? Jag hoppas att skolan kan uppta halva grottan eller så. Men det behövs något ytterligare!

Jag kanske äventyrligt ska våga mig ut och sällskapa i den fysiska världen? Jag behöver onekligen lära mig mer om det. Jag gillar att vara med och driva någonting, så kanske aktivera mig i en förening? Det låter friskt (och ganska politiskt korrekt) men läskigt. Jag är faktiskt blyg i verkligheten, till skillnad mot på nätet! Medvetet ge mig ut ensam för att göra så många nya bekantskaper som möjligt? Fjärilar i magen direkt! Jag får samla mod och se hur långt det kan ta mig. Samla är roligt, det vet jag från World of Warcraft.

Det var förvånansvärt många fjärilslik bakom möblerna som fått en ny tillvaro på Ta Till Vara.  Jag tror inte att jag vill samla på dem faktiskt. Harkrankarna knackar på fönstret och vill delta, men jag tycker inte om förväxta myggor heller. De får samsas i dammsugaren, alla som envisas med att använda mitt rum till kyrkogård.

Om femton minuter ska jag fika med en högstadiekompis på stan. Vänta lite - femton minuter? Jag sitter fortfarande och är skitig efter jobbet i lite halvsunkiga kläder, jag ska nog byta tröja. Och borsta håret? Det får duga. Vem orkar styla upp sig till höger och vänster varje gång man ska träffa en annan människa? Jag tror inte att hon bryr sig faktiskt, vi har känt varandra för länge även om vi inte ses så ofta nu för tiden. Det tar tio minuter ned på stan, men det var synnerligen behagligt att sitta här framför datorn. Sticker i sista minuten, och blir försenad som vanligt. Lyckligtvis har ännu ingen blivit ilsken på mig.

Det är otroligt tillfredsställande att göra sig av med prylar! Nästan lika mycket som att köpa dem faktiskt. Lustig känsla, jag blir liksom lättare inombords. Bäst är det när jag inte säljer sakerna (vilket stjäl både tid och energi) utan bara skänker bort dem, rakt av. Sju kassar till Myrorna och diverse högar som frankt ställt i korridoren utanför. I korridoren? Ja, allt har blivit upplockat, från gamla tv- och datorapparater till tavlor och kuddar. Det är perfekt, andra människor blir glada, sakerna kommer till användning igen och jag sparar resor till tippen. Framför allt blir jag nöjd och glad och får mindre att släpa på i flytten. Hm, de där soffkuddarna ryker nog också... jag hittar bara mer och mer när jag tittar mig omkring!

Det kommer bli trist i lägenheten sista veckan när hälften av möblerna är bortkörda och det står packade banankartonger överallt, men det kan jag leva med! Så länge min dator står uppmonterad kan jag försvinna bort från världen och trivas ändå. ;)

Nedräkning: 10 dagar till flytten!