Nudlar, kognition och en del irrande

Flera gånger under utbildningen har vi funderat över huruvida det är möjligt att skapa medveten artificiell intelligens (i framtiden). Jag tycker att det är en väldigt intressant filosofisk fråga, som så småningom kanske inte blir så filosofisk längre utan rent praktisk. Det är nog ingen som idag tvivlar på att vi kommer skapa robotar som efterliknar mänskligt beteende avsevärt mer än de gör idag. Om vi kommer så långt att vi inte kan skilja datorns beteende från en människas, hur ska vi då hantera dem? Fortfarande som livlösa verktyg (vilket jag tror alla håller med om för dagens maskiner), eller som en ny art med rättigheter? Likställda i så fall med djur eller människor? Frågan handlar i grunden om huruvida man kan anta att robotar kan bli "medvetna" vid någon punkt eller om det faktiskt är omöjligt, oavsett komplexitetsgrad. Där har folk ganska olika åsikter.

Gräver man vidare till roten så handlar det om vad medvetande egentligen är. Kan vi säga det idag? Faktiskt inte, det finns bara teorier. Två ståndpunkter jag har stött på hos de tidiga filosoferna är:

1) Medvetandet och kroppen är separata "substanser". Medvetandet kan då bl a existera utan kropp.

2) Medvetandet är en emergent egenskap hos den fysiska kroppen, något som uppstår ur hjärn-materians "organisation". Ungefär som att två kugghjul som sätts ihop får andra egenskaper än var för sig.

Om någon av dessa punkter är "sanna", så är den andra falsk. Svaret har mycket stor betydelse för om en artificiell intelligens skulle kunna vara medveten eller ej. I det första fallet kan man betrakta medvetandet som något "utöver" kroppen, kanske givet av Gud eller någon annan andlig kraft till människor så att vi blir medvetna (och djur, om man räknar även dem som medvetna). I så fall blir konsekvensen att vi inte själv kan skapa maskiner som är medvetna, för vi kan bara arrangera materian. I det andra fallet är det tvärtom, vi kommer med största sannolikhet kunna skapa medvetande genom att organisera materian på ett sätt som gör att "egenskapen" uppstår av sig självt. I båda fallen återstår frågan om hur medvetande faktiskt uppstår i ett mänskligt foster - hur kan cellerna lyckas arrangera sig på rätt sätt, eller vem/vad lägger in medvetandesubstansen?

Vad verkar egentligen rimligast? Jag kan inte bestämma mig.

Jag läser vidare.

(Philosophy of Mind: a guide and anthology, John Heil)

Jag har funderat över min vegetarianism. Jag trivs med att inte äta kött, dels för av det lättar mitt samvete, dels för att jag inte längre tycker om smaken av kött. Men jag undrar också om bristen på köttätande är en bidragande orsak till min kroniska trötthet. Jag aldrig brytt mig särskilt mycket om att balansera min kost, även om jag tror att den är okej till största del. Faktum är att min låga energinivå började ungefär i samband med att jag blev vegetarian - den var helt normal tidigare. Antagligen beror det även på annat ägde rum då (som skilsmässa, skolstress, depression, minskad fysisk aktivitet och annat som slog till runt högstadiet/gymnasiet), men tänk om det är maten som är huvudorsaken till att jag går runt och känner mig matt hela tiden? Borde jag inte testa teorin för att se om det ligger något den? Frågan är då om jag ska 1) bli köttätare, eller 2) bli näringsexpert på vegetarianism. Jag gillar inte någon av alternativen, det ena är osmakligt och det andra är både tråkigt och jobbigt (eftersom jag är så trött hela tiden, haha).

Hmm.

Jag äter en vegburgare medan jag funderar på saken.

Dags att komma i julstämning med skön musik! Med hjälp av YouTube behöver man inte begränsa sig till klassikerna. Jag anade aldrig att metal och klassiskt kunde blandas så väl!







Julbelysning som synkar med musiken, nu vet jag vad jag ska önska mig!

Blargh, helt omotiverad att plugga. Speciellt när det innebär att läsa långa stycken i tjocka, tradiga böcker. Men även annars. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Mindre feber, trötthet, huvudvärk och ont efter tandoperationen skulle nog hjälpa. Kanske inträffar någpn dag. Stannar hemma imorgon, det är ändå bara ett ickeproduktivt seminarie som jag inte förberett mig till. Får ta smällen med att skriva en helsidesdiskussion om kognitiv modellering istället. Avskyr att delta i något där jag inte lever upp till kraven. Avskyr att befinna mig bland människor över huvud taget just nu. Har ingen ork till att hålla uppe skenet av en trevlig, tillmötesgående, duktig flicka... blaha, blaha. Egentligen vet jag ingenting, kan ingenting, vill ingenting. Världen får hitta någon smartare människa att piska runt ett tag. Själv tänker jag fortsätta med dagens inproduktiva plan, dvs att läsa goda böcker, surfa planlöst och kolla på tvserier. Det är jag mer än nöjd med. Ibland erkänner jag mig helt ambitionslös.