Nudlar, kognition och en del irrande

Flera gånger under utbildningen har vi funderat över huruvida det är möjligt att skapa medveten artificiell intelligens (i framtiden). Jag tycker att det är en väldigt intressant filosofisk fråga, som så småningom kanske inte blir så filosofisk längre utan rent praktisk. Det är nog ingen som idag tvivlar på att vi kommer skapa robotar som efterliknar mänskligt beteende avsevärt mer än de gör idag. Om vi kommer så långt att vi inte kan skilja datorns beteende från en människas, hur ska vi då hantera dem? Fortfarande som livlösa verktyg (vilket jag tror alla håller med om för dagens maskiner), eller som en ny art med rättigheter? Likställda i så fall med djur eller människor? Frågan handlar i grunden om huruvida man kan anta att robotar kan bli "medvetna" vid någon punkt eller om det faktiskt är omöjligt, oavsett komplexitetsgrad. Där har folk ganska olika åsikter.

Gräver man vidare till roten så handlar det om vad medvetande egentligen är. Kan vi säga det idag? Faktiskt inte, det finns bara teorier. Två ståndpunkter jag har stött på hos de tidiga filosoferna är:

1) Medvetandet och kroppen är separata "substanser". Medvetandet kan då bl a existera utan kropp.

2) Medvetandet är en emergent egenskap hos den fysiska kroppen, något som uppstår ur hjärn-materians "organisation". Ungefär som att två kugghjul som sätts ihop får andra egenskaper än var för sig.

Om någon av dessa punkter är "sanna", så är den andra falsk. Svaret har mycket stor betydelse för om en artificiell intelligens skulle kunna vara medveten eller ej. I det första fallet kan man betrakta medvetandet som något "utöver" kroppen, kanske givet av Gud eller någon annan andlig kraft till människor så att vi blir medvetna (och djur, om man räknar även dem som medvetna). I så fall blir konsekvensen att vi inte själv kan skapa maskiner som är medvetna, för vi kan bara arrangera materian. I det andra fallet är det tvärtom, vi kommer med största sannolikhet kunna skapa medvetande genom att organisera materian på ett sätt som gör att "egenskapen" uppstår av sig självt. I båda fallen återstår frågan om hur medvetande faktiskt uppstår i ett mänskligt foster - hur kan cellerna lyckas arrangera sig på rätt sätt, eller vem/vad lägger in medvetandesubstansen?

Vad verkar egentligen rimligast? Jag kan inte bestämma mig.

Jag läser vidare.

(Philosophy of Mind: a guide and anthology, John Heil)

Det är lätt att felaktigt tro att minne och perception (seende) är enhetliga fenomen. Faktum är att de består av delar som kan fungera helt oberoende av varandra, vilket kan bli rätt fascinerande.

Minnet brukar först och främst delas upp i arbetsminne (temporärt) och långtidsminne (permanent). Långtidsminnet består enkelt sagt av explicit och implicit minne, där det förra handlar om fakta och episodiska händelser och det senare om "omedveten" kunskap som man inte kan beskriva med ord, som förmågan att cykla. Allt detta processas i olika områden i hjärnan (ofta flera samtidigt). Så en hjärnskada kan till exempel innebära att man förlorar förmågan att minnas alla händelser som sker efter olyckan, och liksom står still i tiden - som en patient som fortfarande tror att han lever på 50-talet, eller en annan som blir helt chockad av att se sig själv i spegeln varje morgon, där han är 30 år äldre än han mindes. Funktionen kan variera hos friska människor också - jag kan konstatera att mitt eget semantiska minne, som innehåller fakta om världen omkring mig, fungerar sämre än genomsnittet. Det är inte omöjligt, men avsevärt energikrävande att t ex komma ihåg saker som andra berättar om sig själva, eller om historia, geografi eller annat jag läst eller hört om. Men det är i alla fall bättre än karln som vaknar upp för första gången i sitt liv (tror han) varenda morgon, och inte har minsta medvetna minne av sitt tidigare liv eller sin familj.

Perceptionen är framförallt uppdelad i två system: VAD och VAR, som går helt olika banor i hjärnan. Den dorsala strömmen behandlar VAR jag själv och allt annat befinner sig, och är avgörande för att kunna navigera i omgivningen. Den ventrala strömmen processar VAD jag ser, för att kunna känna igen föremål och färger, t ex i ansiktsigenkänning eller för att kategorisera ett djur som hund eller katt. En patient med skada i det senare området klassificerade alla djur som hundar eller katter, han saknade kategorier för andra djurarter och var helt omedveten om det absurda i att t ex säga att en gås var en katt. Dessutom hanterar de två hjärnhalvorna en varsin halva av synfältet, och skador där kan innebära att en person helt förtränger halva synfältet - de rakar halva ansiktet, klär på halva kroppen eller ritar av en halv människa. Säger man åt dem att något saknas kan de fortfarande inte inse detta - lyfter man upp deras arm på den ignorerade sidan anser de att den hör till någon annan. Detta är förstås livsfarligt tillstånd (tänk dig dem i trafiken), men som tur var oftast temporärt. Min egen dorsala ström (var-systemet) fungerar bättre än genomsnittet - jag lär mig snabbt att hitta på nya ställen. Det kanske får väga upp mitt dåliga semantiska minne? :)

Det är häftigt att läsa kognitiv neurovetenskap.

Ibland har jag myntat min upplevelse av absorption när jag spelar spel likt World of Warcraft som verklighetsflykt. Det låter ganska trist, eller hur? Nu har jag fått ett betydligt bättre namn på tillståndet, och en förklaring varför jag dras till det.

Det kallas, helt vetenskapligt, flow. Jag läste en artikel om det på Psykologifabriken.

"Ett tillstånd där man är så uppslukad av det man gör för stunden, att man glömmer tid och rum. Man använder sina färdigheter till det yttersta och känner sig fullständigt fokuserad."

Huvudkomponenterna är enligt Csíkszentmihályi: "Balans mellan utmaning och färdighetsnivå, tydliga mål, direkt feedback, en känsla av kontroll över situationen, intensivt fokus på uppgiften, sammansmältning av handling och medvetande, förlust av självmedvetande, förändrad tidsupplevelse och aktiviteten som självförstärkande."

Det är på pricken hur det fungerar! Även om jag ibland blir irriterad på spelet eller andra människor i det, så kan jag upprätthålla känslan av flow nästan oavbrutet upp till 6-7 timmar i sträck. När jag har uppnått flow-känsla i andra aktiviteter, som t ex när jag tecknade, så har det handlat om betydligt kortare stunder. Och det är därför jag dras tillbaka till WoW, därför jag tror mig vara beroende av spelet - för att upplevelsen av flow är så behaglig. Det är faktiskt viktigare än de andra komponenterna - umgänget med vännerna och driften att bli skickligare och mer behövd av andra.

Det är finslipade tekniker som ger möjligheten till flow, så ett krav är att man lärt sig hantverket väl. Det är inte många andra enskilda situationer som jag spenderat så mycket tid till som att träna min jägare, så det är inte särskilt märkligt att jag har möjligheten där.

"Flow syns i hjärnans elektroniska aktivitet. I psykologisk forskning har det visat sig att personer som ofta upplever flow är bättre på att minska aktiviteten på de mentala kanaler som de inte behöver för just den uppgift de koncentrerar sig på. Personer i flow sorterar alltså bort den information som inte är intressant. Den djupa koncentrationen, som annars kräver stor ansträngning, kommer automatiskt i det tillståndet. Och lämnar plats för njutning, menar Mihály Csíkszentmihályi."

Men som de skriver i artikeln, så är flow inte enbart positivt. Det kan bli beroendeframkallande, och orsaka att man blir egocentrisk och disträ när man inte kan släppa tankarna på den flow-framkallande sysslan. Tja, jag får nog inse att det är där jag är. Delvis åtminstone, det är inte så illa att jag blir osocial av det - det var jag redan. ;)

Så då har jag en rimlig förklaring varför jag spelar WoW. Jag undrar om det är när flow-känslan minskar eller försvinner som man tröttnar på spelet? Det kan mycket väl vara så.

Sådär, nu har jag kommit på en forskningsfråga att skriva om i hemtentan i Kvalitativ metod:

Vilka typer av identiteter skapas av spelare i World of Warcraft och hur upplevs dessa påverka identiteten utanför den virtuella världen?

Det är en så spännande fråga att det nästan är synd att jag inte ska genomföra undersökningen på riktigt, utan bara planera den och diskutera tänkbara resultat.

Idén fick jag för övrigt under en Naxxramas-raid, när en bekant frågade vad jag sysslade med. Efter att ha hört termen Cognitive Science inkl förklaring (det behövs alltid en förklaring, kognitionsvetare vet inte ens riktigt själva) frågade han lite oroligt om jag studerar honom och andra spelar. Det skulle jag inte kunna göra utan att be om medgivande och informera utförligt i förväg, enligt den vetenskapliga metodens code of ethics, men det kan ju inte oinsatta veta. Sen kom jag på att onlinerollspel är ett ypperligt forskningsområde. Jag undrar om just denna fråga (inte nödvändigtvis specifikt för detta MMORPG) besvarats förut? I så fall vill jag läsa den rapporten.

Apropå grammatik så blev jag plötsligt högst tacksam att vi inte lär oss den färöiska. Här sitter jag helt oskyldigt och googlar efter huruvida "själva" verkligen en determinator eller ett pronomen, och så stöter jag på en förklaring av bestämt och obestämd artikel. I svenskan är dessa "den, det" och "en, ett".

I färöiska finns...

Obestämd: ein, eina, einar, einari, eini, einir, eins, einum, eitt, -ur

Bestämd: hin, hina, hinar, hini, hinir, hinna, hinnar, hins, hinum, hitt, -in, -num, -ins, -nir, -nar, -nna, -an, -na, -nir, -nnar, -ni, -nar, -ið, -ins, -ini

Bevare mig väl! (>__< )

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Artikel_(grammatik)

Fy fan vad bra jag är! På två dagar har jag skapat ett spelembryo med en karaktär som kan förflytta sig och väggar han inte kan gå rakt igenom. Vilka framsteg! Aliens in Your Home har spelet döpt sig själv till. En invasion alltså, och bara DU kan rädda mänskligheten! Eller vänta, det var Terry Pratchett. I vilket fall ska man röja bort alla aliens som springer runt och leker oskyldigt (?) i ens hus.

För tillfället klurar jag på hur jag ska lyckas byta mellan välkomstskärmen och spelets banor. Jag tror att det får bli en uppgift för nästa session!

Här är några bilder på hur spelet ser ut i detta stadie. Området till vänster ska innehålla diverse karaktärsinformation (yes, man kommer kunna levla! och samla poäng!) medan det svarta området ska byggas banor på. Eller bananer? Det är gott. Det kanske blir banan-aliens.

En ny teknik för att överföra mänskliga rörelser till en dator, dvs motion capture eller mocap, har skapats på universitetet i Edinburgh. Istället för att fästa reflexer på kroppen och läsa av dem optiskt (som det görs idag till filmer och tvspel), fästs pyttesmå datorer med kardborreband och skickar trådlösa signaler. Rörelserna kan sedan kopieras i realtid av en figur på skärmen. Med andra ord blir det en riktigt avancerad fjärrkontroll som jobbar med exakta rörelser i tre dimensioner. Fördelarna mot den optiska tekniken är att det inte krävs stora ytor, fri sikt eller kamerautrustning för hundratusentals kronor. Wii-tillbehör, någon? Virtual Reality nästa? ( ﾟ▽ﾟ)

Läs artikeln från Metro Teknik.

Just nu sysslar vi med att transkriptera samtal. Idén är enkel: att skriva ned vad folk säger. Men det finns en liten hake - när man verkligen lyssnar på hur människor pratar, så är hälften rappakalja och hälften går inte att höra. Skriver man ned ett vanligt samtal precis som det talas ser det totalidiotiskt ut - som om vi alla vore gravt förståndshandikappade! Konstigt nog fungerar det bra ändå - så länge man inte försöker skriva ned något, vill säga. Men det är alltså vår intressanta uppgift. Här är ett litet exempel (hakparenteser betyder överlappande tal, xx något ohörbart):

P: de trodde dom också här i i i panelen den [panelen] (K: [jaså]) aa att att de va för äkta för å [(xx)]--
K: [de kanske] ä en skrönare (P: ^hja) de kanske ä (H: [den ä bra]) [därifrån] ryktet kommer [från början]
H: [de kanske] e så.


Det är skönt att vi inte skriver som vi talar! Men det är en konst att uttrycka sig förståeligt i text också - en konst som alla definitivt inte behärskar. Det har intresserat mig i flera års tid, hur man ska skriva för att vara tydlig. En filosof som heter H. P. Grice har formulerat ett antal vettiga principer för hur det ska gå till:

• Kvantitet: Ge lagom mycket information - inte för mycket, inte för lite
• Kvalitet: Försök tala sanning - det du tror på och det som är välgrundat
• Relevans: Säg bara det som är relevant för situationen
• Sätt: Uttryck dig tydligt och lättfattligt, undvik språk som mottagaren inte behärskar

Det stämmer väl överrens med mina egna tankar, som innan jag läste detta var ungefär "ge all information som är nödvändig på ett så kärnfullt och lättförståeligt som möjligt". De är en intressant avvägning varje gång man ska försöka följa dessa regler (exempelvis om man ska skriva en instruktion), eftersom de på sätt och vis tar ut varandra. För att få med mycket information behöver man skriva mycket, men för att det ska vara lättfattligt och läsaren inte ska bli uttråkad eller tappa tråden så måste det vara så kort som möjligt. Speciellt på internet, där folks normala "attention span" ofta bara räcker ett fåtal sekunder innan de sticker någon annanstans. Sen gäller förstås att ju mer författaren lyckas fånga läsarnas intresse, ju längre kan de tänka sig stanna.


De här grejerna ingår i ett forskningsområde som heter pragmatik, en avdelning inom lingvistiken. Hur folk faktisk använder språk i vardagen är fascinerande att betrakta - det hamnar långt ifrån strikta efterkonstruktioner som grammatik. Bara den enorm mängd information vi får utöver de faktiska ord som används - och då menar jag inte bara fysiskt med kroppsspråk osv, utan i själva meningarna. Lejonparten utelämnas faktiskt eftersom båda förstår det ändå! Visst går det fel ibland, men det går förvånansvärt ofta rätt också. Det vore väldigt jobbigt om vi var tvungna att uttrycka ALLT vi vill förmedla. Ta det här exemplet på underliggande information:

”Det här skulle kunna vara vår buss”

Uttalandet implicerar att minst två personer som känner varandra står vid en busshållsplats och väntar på en viss busslinje som går till en önskad destination, samt att en buss av inte helt definierat linjenummer är inom synhåll och på väg mot busshållsplatsen. Personerna kan också vara på väg mot busshållsplatsen och ser en buss redan där, utan att ännu kunna avgöra om det är linjen som de önskar åka med. 

Alternativt står minst två personer som känner varandra i närheten av varandra, och minst en av dem letar i en busstidtabell efter vilken busslinje som tar dem till en önskad destination.

Den bokstavliga betydelsen är däremot högst icke-trolig: att personerna äger bussen. Det där var för övrigt en hemtenta-fråga och mitt svar på den. :3

Pragmatik ftw!

Så här uttrycker man att det finns exakt två äpplen med logik (vi bortser från det befängda med att det faktiskt bara skulle finnas två i hela världen):



Smidigt, eller hur? Vem behöver naturligt språk i dessa moderna tider? ( >_<)

För den nyfikne men förvirrade, en översättning: Det finns två objekt (x och y) som är äpplen, och de är inte samma äpple. För alla objekt (z) som är äpplen, så är det antingen äpplet x eller äpplet y (dvs det finns inga andra).

Grammatik är så totalt ointressant. Ta den här inledningen till satser i kursboken:

"Beroende på verbfrasens karaktär (huvudverbets transitivitet etc) är det möjligt (och ibland nödvändigt) att till nexusförbindelsen foga ett varierat antal led som då också ingår i satsen."

Jag somnar av att läsa sådan text! För att inte nämna svårigheterna med att förstå vad som faktiskt menas. Tydligen ska vi också lära oss grammatik på två veckor (med en uppgiftsdeadline redan efter EN vecka). Idag har vi instruktionerna att läsa 82 sidor i kursboken för att förbereda morgondagens föreläsning och seminarie. 82 sidor med den där typen av text, och massvis av ord som jag inte förstår eftersom jag ännu inte fått kläm på de 80 sidor vi hade i förrgår (en gentemot gymnasiet synnerligen utökad samling ordklasser). Det är verkligen inte roligt att försöka läsa så mycket om ett ointressant ämne i en så tråkig och svårförståelig bok. Föreläsningarna är heller inte lika tydliggörande som de i tidigare kurser, vilket spär på förvirringen. Det verkar som om vi förväntas kunna det mesta redan innan vi börjat, eller åtminstone efter en dag eller två. Blargh.

Hade programmeringskursen gått i den här takten hade inte bara hälften fått IG på tentan (vilket taskig nog inträffade), utan 95% (alla utom de som redan var utbildade programmerare).

Är det förresten någon som kan definiera adverb för mig, med regler och inte bara ett fåtal exempel som inte hjälper ett dugg om det inte är just de exemplen som senare dyker upp (som boken och läraren gör)?

Alla som har sina hjärnvågor på bild räcker upp en hand! :3



Jag var med i ett litet hjärntvättsexperiment, det är därför kurvorna ser så jämna ut... närå, men en lustig hjälm med elektroder fick man hur som helst. Ni skulle kråkstormen när jag blinkade litegrann - det skapas tydligen stora elektriska strömmar av muskelrörelser, som överröstar hjärnvågorna som ju befinner sig aningen längre bort från elektroderna.

Resultatet av undersökningen vet jag icke än... jag chansar på "hjärntvätt är bra för hälsan".

Hittade denna skojiga länk:
The Right Brain vs Left Brain test

Jag använder tydligen min högra hjärnhalva mest, vilket kan tänkas stämma. ( ^ _ ^ )
I synnerhet första raden under hjärnhalvornas funktioner - uses logic (vänstra) eller uses feeling (högra).

Vad fick du? ( ﾟ▽ﾟ)

Våra sinnen fungerar som så att när samma stimuli upprepas, som ljudet av en fläkt eller känslan av en kläderna mot kroppen, så slutar vi uppleva det. Det försvinner fullständigt från medvetandet, tills något förändras eller vi medvetet väljer att uppmärksamma det (testa att känna efter hur din tröja känns mot huden!). Den här utsläckningen är en otroligt nödvändig funktion eftersom det sparar vår uppmärksamhet till viktiga saker (tex att fundera på om man ska spela Civilization en timme till eller plugga).

Det intressanta här är att detsamma gäller synen. Om du håller blicken på en viss punkt så är den inte stilla. Ögat gör pyttesmå, snabba rörelser hela tiden - just för att skicka en strid ström av nya intryck! I en vetenskaplig studie testade man att få en verkligt konstant bild genom att låta bilden följa med i ögats minirörelser. Det visade sig att bilden efter ett tag försvann, försökspersonerna kunde inte se den!

En annan spännande tanke om synen är hur vi kan uppfatta 3D i en datorbild (tex när man sitter och spelar Civilization, hehe). Skärmen är ju platt, eller hur? Tänk ett steg till nu! Sanningen är ju den att verkligheten är helt platt när den träffar våra ögon. Allt som gör att vi kan "se djup" är processer som pågår i hjärnan, avancerade kalkyler av skuggor, linjer, vinklar, storlekar mm. Det är alltså exakt samma process som pågår när vi ska tolka både en datorvärld och verkligheten. Ta-dah! Med andra ord behöver programtillverkarna bara simulera all den information som vi också använder i verkligheten för att avgöra avstånd.

Det finns dock en liten spännande skillnad - det går att skapa omöjliga perspektiv på en datorbild (eller ett papper, men vi lever i den digitala världen nu, duh!). De är riktigt skoj att titta på, man kan riktigt känna hur ens stackars hjärna försöker pussla ihop informationen. Varje liten del ser bra ut, men helheten är åt fanders. ( ^ ^ )

Phew, klockan åtta igår skickade jag in inlämningsuppgiften och hemtentan, efter intensivt helgskrivande.

Idag började vi kursen Kognitiv psykologi, och den verkar bli lika intressant som den förra. Jag älskar de här ämnena, det är så spännande att få veta mer! ヾ(＾∇＾)ー♪

Den här veckan ska jag (förutom att gå på föreläsningarna och lite diverse andra aktiviteter) vila upp mig och bli frisk igen. Kan Jang, Echinaforce, vitlök och ingefärste är mina vapen mot förkylningen. Tänker också roa mig med att packa upp de sista kartongerna och införskaffa det som saknas i lägenheten. Se upp IKEA, här kommer jag!

Det intressantaste jag lärde mig idag gällde en parasit, Toxoplasmos. Obs, läs inte om du lätt blir neurotisk! Parasiten har katter som boendevärdar, men kan överföras till människor tex om en infekterad katt bajsar i en sandlåda där det leker barn eller genom taskigt upphettat kött av ett infekterat djur. Den är faktiskt ganska vanlig över världen, hos människor i tex USA bär 70% runt på den. Hos nästan alla är den ofarligt inkapslad i kroppen, den enda påverkan är en marginell försvagning av rektionstiden (hos människor alltså, hos tex råttor tar den istället bort deras rädsla för katter, antagligen för att kunna återgå till en kattvärdkropp). Får en infekterad människa ett extremt försämrat immunförsvar av någon anledning, tex av en sjukdom, så kan parasiten däremot blomma upp. Då kommer den att bitvis käka upp hjärnan... seriöst, den gör det. Det kan ge schizofreni-liknande effekter, och har antagligen misstolkats som detta många gånger. AIDS-patienter kan råka ut för något som kallas AIDS-galenskap i slutskedet... gissa vart det kommer ifrån? Tydligen rekommenderas gravida kvinnor att vara försiktiga med kontakten med katter, eftersom om de blir infekterade kan parasiten angripa fostrets ögon och hjärna. Det finns heller inget sätt att kurera någon som blivit infekterad. Urk! Vem behöver invasioner av utomjordingar när vi har sånt här?

Som avslutning kan jag berätta att Toxoplasmos sedan den 1 juli 2004 inte längre anmälningspliktig i Sverige enligt smittskyddslagen. Dessförinnan rapporterades mellan 4 och 18 fall per år (källa: Statens Veterinärmedicinska Anstalt).

Sov gott!  (*≧▽≦)

Nu mår jag bra igen och är vid gott mod. Livet är härligt! Min plan nu är att skriva en del av det jag lär mig från högskoleutbildningen på bloggen. Det är delvis av själviska skäl, för det hjälper mig att sortera och minnas tankarna. Jag ger inga löften om hur öfta jag kommer posta nya lektioner, jag gör det när andan faller på! Men jag lovar att skriva så lättläst jag kan och om intressanta saker. Med reservation för förenklingar, allt kan inte komma med. (^_^)

Det första ämnet blir av naturliga skäl:


Vad är kognition?

Kognition är de de funktioner som används för att ta in och behandla information. Tänkande, problemlösning, varseblivning, minne, språk, kommunikation, motorik - alla är delområden.

Kognitionsvetenskap är studiet av de här informationsprocesserna hos människor och datorer. Hur representeras informationen, och hur manipuleras den? När en människa eller dator interagerar med sin omgivning förändras mycket.

Det vi kallar kognitionsvetenskap är egentligen flera delvetenskaper som knyts ihop:

• Filosofi (ger problem att lösa)
• Psykologi (minne, tänkande, perception osv)
• AI (artificiell intelligens)
• Lingvistik (språk och kommunikation)
• Neurologi (den fysiska hjärnan)
• Antropologi (kulturforskning)

... Och där avslutades dagens lektion. Kort och koncist!

Utbildningen jag går kommer studera alla delområdena närmare. Det är för övrigt en kompetensutbildning, inte en yrkesutbildning - men vi kommer köra både teori och praktik, och kogvetare (som vi kallas här) verkar vara populära bland arbetsgivare. Det här tror jag blir riktigt bra!

Nu är jag här! I Linköping! Fy fan vad härligt! :D

Underbar mottagning på min första dag. Efter en programintroduktion och en första föreläsnig hade vi skojiga nolle-p aktiviteteter hela dagen - jag var på campus från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Skitskoj var det, jag blev helt upplivad av stämningen och alla goa människor! Nolle-p kommer pågå varje dag resten av månaden, med aktiviteter varje kväll (utom en torsdag). Jag tänker vara social och vara med på alltihop, förutom några rena fester vilket inte intresserar mig. Däremot konsertfesterna ska jag gå på, med Milencolin imorgon (helt gratis) och Mando Diao 3 sep (yay!). En sittning hinner jag med också (har faktiskt aldrig varit på en), på den andra är jag i Falun.

Vi sprang runt i grupper idag och deltog i konstiga tävlingar, som att krama främmande människor, stoppa 2 mariekex i munnen och vissla så snabbt som möjligt, flytta spelkort mellan varandra enbart genom att suga fast i dem med läpparna och bilda ord genom att vrida och vända på folk som hade bokstäver tejpade på sig. Helt otroligt så vann mitt team! Det har jag aldrig varit med om förut. :D Vi spelade ryska nationalsången för att fira.

Trots all sömnbrist och överansträngning var jag vaken utan problem hela dagen, behövde inte ens ta till energidrycken jag hade med mig. Så kul och stimulerande var det! Jag är så glad att jag stack hit istället för att dröja kvar på ett halvdant jobb med oinsiprerande och trötta gamla människor!

Mer om programmet kommer en annan dag! :D