Nudlar, kognition och en del irrande

Det är härligt att spela World of Warcraft med 24" widescreen! HDTV-upplösning och en bild så skarp att den nästan sticker i ögonen. Bra tajming av min gamla 19" att packa ihop lagom till att jag kunde köpa den här för 2000 kr!

Nu är det bara en sak som fattas i mitt hem. Min gamla trotjänare till dator får köra på ett år till (den håller fortfarande!), men musikanläggning är något jag saknar. Har inte kunnat bestämma mig för om jag ska rota fram en ny begagnad förstärkare eller köpa ett helt nytt kit (det har liksom gått ett år nu utan att något hänt). De gamla högtalarna är jäkligt bra, men tar stor plats och är inte särskilt snygga. Den gamla förstärkaren åkte faktiskt med Göran till Falun nyss, där han ska be en bekant kolla om han kan laga det okända felet.

Hej och hå, vad jag har fastnat i det materiella livets bekvämligheter. :P

Idag är jag på gott humör! (*≧▽≦)

Tänkte bara säga det.

Även om jag inte har allt så är mitt liv faktiskt rätt trevligt och jag har
fått med det mesta av det jag tycker är viktigt och intressant! (^_^)

Also, tack för att du läst min blogg!

Det är lätt att felaktigt tro att minne och perception (seende) är enhetliga fenomen. Faktum är att de består av delar som kan fungera helt oberoende av varandra, vilket kan bli rätt fascinerande.

Minnet brukar först och främst delas upp i arbetsminne (temporärt) och långtidsminne (permanent). Långtidsminnet består enkelt sagt av explicit och implicit minne, där det förra handlar om fakta och episodiska händelser och det senare om "omedveten" kunskap som man inte kan beskriva med ord, som förmågan att cykla. Allt detta processas i olika områden i hjärnan (ofta flera samtidigt). Så en hjärnskada kan till exempel innebära att man förlorar förmågan att minnas alla händelser som sker efter olyckan, och liksom står still i tiden - som en patient som fortfarande tror att han lever på 50-talet, eller en annan som blir helt chockad av att se sig själv i spegeln varje morgon, där han är 30 år äldre än han mindes. Funktionen kan variera hos friska människor också - jag kan konstatera att mitt eget semantiska minne, som innehåller fakta om världen omkring mig, fungerar sämre än genomsnittet. Det är inte omöjligt, men avsevärt energikrävande att t ex komma ihåg saker som andra berättar om sig själva, eller om historia, geografi eller annat jag läst eller hört om. Men det är i alla fall bättre än karln som vaknar upp för första gången i sitt liv (tror han) varenda morgon, och inte har minsta medvetna minne av sitt tidigare liv eller sin familj.

Perceptionen är framförallt uppdelad i två system: VAD och VAR, som går helt olika banor i hjärnan. Den dorsala strömmen behandlar VAR jag själv och allt annat befinner sig, och är avgörande för att kunna navigera i omgivningen. Den ventrala strömmen processar VAD jag ser, för att kunna känna igen föremål och färger, t ex i ansiktsigenkänning eller för att kategorisera ett djur som hund eller katt. En patient med skada i det senare området klassificerade alla djur som hundar eller katter, han saknade kategorier för andra djurarter och var helt omedveten om det absurda i att t ex säga att en gås var en katt. Dessutom hanterar de två hjärnhalvorna en varsin halva av synfältet, och skador där kan innebära att en person helt förtränger halva synfältet - de rakar halva ansiktet, klär på halva kroppen eller ritar av en halv människa. Säger man åt dem att något saknas kan de fortfarande inte inse detta - lyfter man upp deras arm på den ignorerade sidan anser de att den hör till någon annan. Detta är förstås livsfarligt tillstånd (tänk dig dem i trafiken), men som tur var oftast temporärt. Min egen dorsala ström (var-systemet) fungerar bättre än genomsnittet - jag lär mig snabbt att hitta på nya ställen. Det kanske får väga upp mitt dåliga semantiska minne? :)

Det är häftigt att läsa kognitiv neurovetenskap.

Har man dåligt med pengar eller lite tråkigt är webbserier ett ypperligt sätt att fördriva tiden. Det finns en hel massa av dem, många riktigt bra, och helt gratis!


Jag kan rekommendera:

The Awakened - Extremt anorektisk huvudperson är antingen psykiskt sjuk eller har hela sitt liv varit jagad av demoner från den riktiga verkligheten (jag har fortfarande inte bestämt mig för vilket). Fascinerande, underlig och  spännande.

Questionable Content - Ett antal mer eller mindre udda personer från samma stad blir polare. Mycket underhållande humor och en liten mängd drama om musik, sex, förhållanden, robotar och konstiga föräldrar - min favoritserie! Uppdaterar dessutom varje dag och det finns över 1500 strippar i arkivet.

Misfile - En olycka med ihopblandade papper i änglarnas arkiv och en tjej förlorar 2 år av sitt liv (jäklar, måste göra alla collegeprov igen!) och en kille vaknar upp som tjej (jäklaaaaar!). De enda som vet att verkligheten borde vara annorlunda är de själva och en utslängd, dekadent ängel som ska försöka ställa sitt fel till rätta. Drama.

Sore Thumbs - Sexig tjej med vass tunga och högskoleexamen på "TV Horror Show Hosting" i bagaget ger sig ut i livet. Där finns också henne stränga mor, bror som är ägare för en menlös spelbutik (inga våldsamma spel!) och de mest festligt idiotiska åsikter om religion, kvinnor och livet jag hört på länge, den korkade väninnan och mesiga före detta militärkillen med miniisbjörnen. Mycket, mycket skratt!

The Phoenix Requiem - Mycket vacker serie i viktoriansk stil om en kvinna som utbildar sig till läkare och en man som kan se andevärlden. Varmt brittiskt drama.

Picatrix - Underhållande drama om tjej som sveps iväg till en annan värld där hon har magiska krafter och råkar offras som brud till demonkungen. Traditionell shoujo-manga alltså. Fastnade för huvudpersonens mindre diplomatiska peronlighet och de roliga birollerna!

Gunnerkrigg - Mysko berättelse om en värld där magi och högteknologi är två skilda men högst verkliga delar av världen. Tjejen det handlar om börjar på en märklig skola som utbildar i båda. Annorlunda tecknat och fascinerande drama.

Cwen's Quest - Den kvinnliga huvudpersonen är en ängel som slängs ut av sin disträe far som barn. Bokstavligen, från balkongen på en svävande ö bland molnen. 15 år senare är hon tillbaka, men det går inte riktigt som hon tänkt sig. Ön är övergiven förutom av en irriterande kille som räddar henne från att ramla av kanten (och argumenterar för att hon därmed är hans slav) samt en anfallande drake. Äventyret startar!


Japp, jag har en förkärlek för knäppa serier. :3

Inatt drömde jag att jag var Doctor Who, det var riktigt häftigt! Jag hade ett konstigt rymdskepp som plockade upp folk med en gripklo, kunde färdas i tid och rum och drog runt till farliga ställen och räddade människor (och ett bo med småfåglar). Som bonus hade jag dessutom övermänsklig styrka och kunde flyga (det kan jag alltid närjag drömmer). Jag var också hans flickvän/följeslagare, hoppandes fram och tillbaka mellan rollerna. Om jag kom tillbaka halvdöd från något uppdrag så var det ingen fara, jag upplever ändå aldrig smärta när jag drömmer, jag blir aldrig trött och jag kan både återuppliva mig själv och skriva om händelser genom att ladda tillbaka dem från en tidigare tidpunkt - det finns med andra ord inget att vara rädd för, bara spännande att se vad som skulle hända härnäst. Exakt som en blandning av teater och tvspel när det fungerar som bäst.

Mitt under en episod när jag var på besök i min uppväxtby och undersökte varför det var fullt med ambulanspersonal och avspärrningar på min gamla skola, vilket jag upptäckt samtidigt som jag höll på att introducera min pojkvän/mig själv till min pappa... så vaknade jag. Och insåg att mitt liv istället handlar om en jävligt dryg hemtenta, städning, tvättning, mensvärk och feber.

"Reality is such a drag", som Ace of Base sade. Verklighetsflykt ftw!

Nu ska jag fortsätta med min hemtenta och hålla tummarna för att jag hinner spela WoW ikväll, den näst bästa verklighetsflykten efter Doctor Who. Igår dpsade jag OS 3D och helade fram till sista bossen i Ulduar 10, sweet! Evandir heter nu Evandir of the Nightfall och Valyria har en hög nya achievements. Guildmedlemmarna är så vänliga trots att jag bara är en gröngöling som hoppar på deras progression-raider. De är så jävla bra!

Okay, nu börjar det bli problematiskt. Okej att skippa AI-projektet när jag varit sjuk i princip fyra veckor i sträck, men den här veckan behöver jag verkligen skriva min hemtenta. Att vakna med en grads feber var verkligen inte vad jag behövde idag. Jag har ju faktiskt tagit det lugnare i över en vecka - kan det inte bli bättre istället för värre? Feber gör det svårt att tänka, och det är inte kompatibelt med en hemtena där jag på ett intelligent sätt ska diskutera och argumentera för och emot flera hundra sidors texter av olika författare. Min motivation står och skrapar bottenslem igen tillsammans med orken, som redan har ett försprång på flera fulla hinkar.

Jag får helt enkelt släppa allt annat och fokusera den lilla energi jag har (är åtminstone inte sängliggande) på hemtentan, så att jag kan få till något gott nog för senare komplettering. Det ska jag nog lyckas med. Jag får luta mig tillbaka på min väl inövade förmåga att ordbajsa, hehe.

Vi blev åtminstone klara med rapporten och presentationen av projektet i Situerad och distribuerad kognition, och AI-labbarna, så hälften av båda kurserna är avklarade. Lyckas jag skicka in en acceptabel hemtenta också är jag nöjd.

Har jag fortfarande feber i slutet på veckan ska jag se till att boka en läkarundersökning.

Yes, planen är klar. Tillbaka till någon timmes pluggande, innan jag lägger mig och sover efter den extravaganta lunchen på C-vitamindryck och knäckebröd med keso och gurka!

Jag är härmed lycklig medlem i WoW-guilden Serpent Fury! Dag 1 fulländades med en räd i Ulduar 10. Lätt överväldigad av att vara där för första gången i ett team som effektivt plöjde igenom bossarna, har jag inget minne av namnet på de som vi begravde. Bara två dödsfall på vår sida, den ena av mig som inte hann undan en överdimensionerad skottsalva från ett plåtmonster. Trodde faktiskt inte att jag var redo att hela i Ulduar, men tydligen var alla nöjda. Speciellt jag som fick en ny hjälm och mantel plus två frostlotusar. De är verkligen ett gäng trevligt folk, uppriktigt måna om att jag och Endazil ska trivas. Det låter roligt när de pratar i Ventrilo också, hehe. Jag ska plocka fram min mick och bidra nästa gång. Nu är pug-räderna förpassade till det förflutna!

Känner mig redan hemma! Första gången jag känner mig glad på flera veckor, härlig känsla. :3