Nudlar, kognition och en del irrande

Det var sista natten jag sov hos Akos. Ikväll bär det iväg till Falun, och när jag kommer tillbaka till min egen lägenhet! Jag har en klasskompis som bor i samma område, och hon säger att det verkar lugnt. Till skillnad mot studenkorridorerna i Ryd, där folk förfestar och efterfestar var och varannan dag och det ligger ölburkar överallt. Perfekt, jag föredrar lugn och ro hemma - social kan jag vara när jag är ute och ränner i skolan.

Är klar med nästa alla förberedelser... ska kolla bussen till stationen, var jag hämtar nyckeln till lägenheten, lämna tillbaka den lånade cykeln och köpa en tackpresent till Akos innan jag åker. Det där är så gott som ingenting, det har varit hundratals saker att komma ihåg de senaste veckorna. :P

Varför är det alltid iskallt i datorsalen? De verkar ha anpassat ventilationen efter PC-datorer, inte små nätverksklienter. Brr... och då har jag ändå jacka på mig redan. Egentligen skulle vi ha föreläsning just nu, men den blev inställd på kort varsel eftersom läraren blivit sjuk och tappat rösten. Inte så konstigt när 90% av vår klass är förkyld.

Yes, nu är jag klar med datorlabbarna! Fick användning för mina HTML-kunskaper igen - lustigt vad det dyker upp lite här och där under livet. Det enda jag har kvar över helgen är att läsa lite artiklar och fundera på vilka två kognitiva artefakter (hah, fler nya ord till er!) jag ska ta upp på nästa veckas seminarie. Fast jag har hela tisdagen på mig också, så jag har inte så bråttom.

En kille ringde mig just och vill komma och kolla på lägenheten. "Men jag är i Linköping!" (>.<) Vi ska höras imorgon igen om en tid. Tydligen är det fortfarande inte avgjort vem som ska flytta in, och det blir inte bestämt förrän senare nästa vecka. Passar mig ju väldigt bra att folk kommer och kollar på lägenheten i flyttkaoset... inte. Tja, så kan det gå.

Dags att röra på mig. Vi ses! Bloggen fortsätter när jag landat i nya lägenheten.

Nu mår jag bra igen och är vid gott mod. Livet är härligt! Min plan nu är att skriva en del av det jag lär mig från högskoleutbildningen på bloggen. Det är delvis av själviska skäl, för det hjälper mig att sortera och minnas tankarna. Jag ger inga löften om hur öfta jag kommer posta nya lektioner, jag gör det när andan faller på! Men jag lovar att skriva så lättläst jag kan och om intressanta saker. Med reservation för förenklingar, allt kan inte komma med. (^_^)

Det första ämnet blir av naturliga skäl:


Vad är kognition?

Kognition är de de funktioner som används för att ta in och behandla information. Tänkande, problemlösning, varseblivning, minne, språk, kommunikation, motorik - alla är delområden.

Kognitionsvetenskap är studiet av de här informationsprocesserna hos människor och datorer. Hur representeras informationen, och hur manipuleras den? När en människa eller dator interagerar med sin omgivning förändras mycket.

Det vi kallar kognitionsvetenskap är egentligen flera delvetenskaper som knyts ihop:

• Filosofi (ger problem att lösa)
• Psykologi (minne, tänkande, perception osv)
• AI (artificiell intelligens)
• Lingvistik (språk och kommunikation)
• Neurologi (den fysiska hjärnan)
• Antropologi (kulturforskning)

... Och där avslutades dagens lektion. Kort och koncist!

Utbildningen jag går kommer studera alla delområdena närmare. Det är för övrigt en kompetensutbildning, inte en yrkesutbildning - men vi kommer köra både teori och praktik, och kogvetare (som vi kallas här) verkar vara populära bland arbetsgivare. Det här tror jag blir riktigt bra!

En fin mental representation av hur jag känner mig.

Yay, jag har memorerat ett av grundbegreppen i kognitionsvetenskap: mentala representationer. Det går framåt, sakta men säkert. (>_-)o







Imorgon har vi första vardagen utan föreläsning. Jag ska sova. Och kanske masa mig ned på stan och låna lättläst ungdomsfantasy. Det är spännande att läsa kognitionslitteratur, men inte när hjärnan skrumpnat ihop till ett russin och har likvärdig förmåga att reflektera över och minnas avancerade nya tankar och frågeställningar.

Jag vill också leta upp Seriebörsen och köpa billig manga. ♥

Det här är första gången jag sitter och fritidssurfar på skolan - har inte haft någon dator hemma under helgen (den var på vift med Akos), så även om jag fick ledig tid så har jag inte kunnat blogga något. Har lärt mig mycket spännande jag vill skriva om, men det finns liksom inte tid till det. (Pappsen har försökt få tag på mig på telefonen i tre dagar utan att lyckas...) Fast nu har jag blivit förkyld å andra sidan, så jag kanske blir hemma ett par dagar om det blir värre. Det var ju inte helt oväntat att det hoppade på mig första gången jag tog det lugnt på ungefär en månad, antar jag.

Vi har vårat första seminarium i eftermiddag, där vi ska diskutera om maskiner kan tänka (och tänka som människor, och om frågan är viktig över huvud taget). Har för ont i halsen för att prata men jag hoppas det går bra att jag närvarar och lyssnar på de andra, för det är en spännande fråga.

Just nu sitter jag och gör övningsuppgifter till UNIX och de datorprogram som skolan använder. En av diagnoserna sket sig just för att sessionen timade ut och jag blev utloggad när jag skickade in svaren, men det räknades ändå som ett försök och jag fick vänta tio minuter på att försöka igen. Nästa gång råkade det komma upp två frågor som jag inte svarade rätt på (de slumpas), så nu har jag bara ett försök kvar innan diagnosen låses. Suck. Tror jag ska gå hem och äta lunch snart. Är inte på så gott humör idag, eftersom jag är sjuk och även sjukt trött (vi var på en rolig hajk igår, men man sover verkligen sugigt på en luftmadrass i ett iskallt rum, datarummet är för övrigt lika iskallt trots jacka). En rolig grej var att jag oförhappandes vann uttagningen till Filosofiska Spelen med ett par till på hajken, jag brukar inte vara bra på sådana där konstiga små tävlingar. Jag lyckades bra med att gissa hur länge 3 minuter var (3,16) och gurglade Blinka Lilla Stjärna riktigt snyggt, haha. Uttagningen till lagkapten var en sådan där riktigt mysig lek, när man ska fiska upp ett äpple ur en låda med vatten (enbart med munnen) och sedan fiska upp en sockerbit ur en låda med mjöl. Som tur var vann jag inte det, kommer antagligen vara för sjuk för att delta i vilket fall. Men det var skoj att vinna en uttagning ändå, jag som vanligtvis brukar tänka på mig själv som sämre än 99.9% av alla andra. ;)

Okay, ett sista diagnosförsök! (>o<)

... Yes, alla rätt! Då kan jag nöjt gå hem och äta mat och läsa lite mer kurslitteratur, så att jag kan lyssna bättre på seminariet. Tror jag smiter förbi apoteket och köpert halstabletter också. Tur att jag inte är en suparprisse som absolut ville gå på pub-crawlen ikväll, jag kan nöjt vara hemma och ta det lugnt istället. Hoppas de tekniska felet med LiU-kortet åtgärdas snart, så att jag kan sitta och häcka på skoldatorerna på kvällstid om jag får tid över.

Jag skriver något mer intressant en annan gång, ha det bra!

Nu är jag här! I Linköping! Fy fan vad härligt! :D

Underbar mottagning på min första dag. Efter en programintroduktion och en första föreläsnig hade vi skojiga nolle-p aktiviteteter hela dagen - jag var på campus från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Skitskoj var det, jag blev helt upplivad av stämningen och alla goa människor! Nolle-p kommer pågå varje dag resten av månaden, med aktiviteter varje kväll (utom en torsdag). Jag tänker vara social och vara med på alltihop, förutom några rena fester vilket inte intresserar mig. Däremot konsertfesterna ska jag gå på, med Milencolin imorgon (helt gratis) och Mando Diao 3 sep (yay!). En sittning hinner jag med också (har faktiskt aldrig varit på en), på den andra är jag i Falun.

Vi sprang runt i grupper idag och deltog i konstiga tävlingar, som att krama främmande människor, stoppa 2 mariekex i munnen och vissla så snabbt som möjligt, flytta spelkort mellan varandra enbart genom att suga fast i dem med läpparna och bilda ord genom att vrida och vända på folk som hade bokstäver tejpade på sig. Helt otroligt så vann mitt team! Det har jag aldrig varit med om förut. :D Vi spelade ryska nationalsången för att fira.

Trots all sömnbrist och överansträngning var jag vaken utan problem hela dagen, behövde inte ens ta till energidrycken jag hade med mig. Så kul och stimulerande var det! Jag är så glad att jag stack hit istället för att dröja kvar på ett halvdant jobb med oinsiprerande och trötta gamla människor!

Mer om programmet kommer en annan dag! :D

Mentalt sitter jag redan på tåget till Linköping. Det känns snarast märkligt att kroppen fortfarande är kvar i den "gamla" vardagen i Falun - jag får centrera tillbaka mig själv då och då, så att jag kan utföra mitt jobb.

Det enda jag ångrar är att jag inte hann spendera en sista dag med mamsen på kolonilotten, och se uteplatsen hon nyss byggt färdigt ochär mycket stolt över. Å andra sidan får vi spendera den sista helgen i månaden ihop, när jag sover hos henne och vi ordnar flytten tillsammans. Jag kanske kan klämma in en snabb visit då? Den är en behaglig plats att vara på, kolonilotten. Kommer faktiskt sakna Göran också, mammas kille, han är en riktigt reko kille och lätt att umgås med. Både han och min syster (som kommer på Falubesök innan hon sticker ett halvår till Australien) hjälper till med flytten, så det blir perfekt. En hel liten sammankomst! En träff med Mia och Sverker ska givetvis också petas in, mina kompisar som jag nog kommer sakna mest borta i Linköping.

Det här blir sista inlägget före skolstarten. Nästa gång rapporterar jag hur det gick. 

Linköping, here I come!  \(>o<)/

Stoppade nyss i mig en stor portion pasta till kvällsmat - det tänker jag inte göra om på länge! Känner mig helt däst och magen blev bokstavligen rund som en ballong. Insåg att jag nog inte mår bra av pasta egentligen - det får bli ris och annat i fortsättningen! Igår när alla köpte pizza (tradition på 10-timmars nattskiften) beställde jag tonfisksallad, och när jag mätt och belåten hade mumsat i mig den insåg jag att det inte varit vare sig pasta, potatis, ris eller liknande med i bilden. Bara tonfisk och sallad - hur gott som helst, och fräsch mättnadskänsla. Där fick jag för mitt tvivel i fredags för hur det skulle gå att laga mat utan pasta/potatis/ris! Kontrasten i behaglighet mellan de två middagarna var tydlig som ett igelkott på kudden.

Mindre pasta, och därmed basta!

Jag slog förresten upp ordet basta. En skotsk byhåla enligt Wikipedia, men en googlesökning på "därmed basta" gav en perfekt första sökträff: det är italienska och betyder "nog". Därmed basta = det är nog. Ypperligt! Nu kan jag fortsätta använda uttrycket precis som förut, med skillnaden att jag fattar vad jag säger.

När jag gonat ned mig i Linköping tänker jag genast ta itu med att lära mig mer om CSS och skriva om bloggens tragiskt menlösa utseende. Alla designmallar är hopplöst smaklösa. Det är perfekt, då får jag leka med design utan att addera innehåll (den tråkiga delen av att göra en webbsida). Lutar åt färgkombinationen blekt rosa, mellanmörkt grått och vitt. Lustigt vad färgsmaken kan ändra sig under livets gång - jag misstänker att det stämmer att man omedvetet dras till olika färger beroende på hur man mår generellt. De senaste fem-sex åren har jag känt en mycket stark dragning till rött, mörkrött som färgen av blod. Det är livets färg och ger kraft (enligt teorin), så jag behövde det helt enkelt. Nu har behovet av rött nästan släppt, det är som vilken färg som helst. För första gången i mitt liv dras jag till rosa en aning (det står för kärlek och romantik), en färg jag avskydde när jag var liten. Men någon ny riktig favoritfärg har inte uppenbarat sig än, jag väntar med spänning. :)

En av de användbara aspekterna av färgteorin är att man kan balansera sig själv genom att klä och omge sig med olika färger. Som så mycket annat är det spännande att läsa om!

Nu ropar varelsen... jag menar valsen på mig igen. ;)
Sista skiftet, sedan är jag klar med SSAB! Hallelujah! Sista natten i Falun på ett tag också, imorgon sover jag i Linköping!

Jag känner mig inte sugen på att skriva något, trots timmar av dötid på jobbet.
Hur sjutton ska jag hinna packa klart till flytten OCH sova? Aaaaaaaaaah!

Illustrerad Vetenskap:

"En amerikansk undersökning har visat att en halvtimmes fysisk aktivitet minskar risken att dö med cirka trettio procent."

Om jag rör mig en timme och 40 minuter får jag alltså 0% dödlighet. Evigt liv, här kommer jag! 

Vilket utmaning ska amerikanarna lösa härnäst, undrar jag nu? Om jag får posta en ödmjuk önskan så så saknar jag verkligen förmågan att flyga. Jag får maila Bush om saken, det borde han hinna lösa innan han blir utsparkad. Länge leve Amerika, möjligheternas land!

Tydligen är Faluns hemsida spärrad i Kina. Tror de att vi representerar den förbjudna rörelsen Falun Gong månne? Det går inte ens att få upp sökresultat för "Falun", om inte kineserna använder den efter regeringens önskemål anpassade Google-sidan. Då får de endast upp anti-Falun Gong sidor - och i ett undanskymt hörn lite turistinformation till Falun. Att www.falun.se och www.visitfalun.se är omöjliga att nå från Kina ses tydligen inte som något större problem av de kommunansvariga som radion intervjuade. "Det är ingenting som vi direkt har diskuterat." 

Vad i helvete är detta? Någon behöver ställa sig och ruska om Kinas ledare till censurreglerna rinner ur öronen på dem ned i en liten pöl på marken. Pölen skulle bli stor nog för att driva ett mindre vattenkraftverk, så det skulle till på köpet vara miljövänligt. Två flugor i en smäll, och med bara smärre hjärnskakningar som förlust. Eller kanske koma vore att föredra, det skulle knappast förvärra läget hur som helst. Jag blir så förbannad på ledare som inte bryr sig om alla sina undersåtars bästa, utan bara sin egen klick och deras makt!

Trist att Faluns ansvariga inte vågar agera heller, det måste erkännas. Vad är de rädda för, en lokal massiv hämndaktion av kinas arméer kanske? Fast sanningen är väl den att det inte spelar minsta roll vad de säger eller gör, när Kina varken lyssnar till hela länders protester eller håller de fåtal löften om förbättringar som de själv avger.

Ytterligare en intressant notis stod i dagens Metro. Det var en bild på två söta småtjejer, varav den ena sjöng en sång inför storpublik på OS. Det var dock inte hon som stod på scen - hon var inte tillräckligt söt med för runda kinder och lite sneda tänder. Istället hade de plockat in den andra flickan som perfekt uppfyllde de vuxnas krav på utseende "för att representera Kina på rätt sätt". Fy fan vad plågsamt för den sjungande flickan - hon klassades som för ful för att visas upp. Men hon var inte ful, bara alldaglig.

Tyvärr är det knappast bara Kina som gör ett sådant val - det är en global sjukdom. Se ut som en fotoredigerad kändis, annars är du inte värd något utan måste gömmas undan i källaren! Det är så att man blir mörkrädd. Lever vi verkligen i en bättre värld nu än för 30 000 år sedan?

Imorgon stänger av min World of Warcraft användare. Känns mycket märkligt efter att ha levt så intensivt i den världen under två år. Nu kommer ju missa att... och...! Fast det har ingen betydelse längre. Ännu märkligare. Vad ska jag nu grotta ned mig i? Jag hoppas att skolan kan uppta halva grottan eller så. Men det behövs något ytterligare!

Jag kanske äventyrligt ska våga mig ut och sällskapa i den fysiska världen? Jag behöver onekligen lära mig mer om det. Jag gillar att vara med och driva någonting, så kanske aktivera mig i en förening? Det låter friskt (och ganska politiskt korrekt) men läskigt. Jag är faktiskt blyg i verkligheten, till skillnad mot på nätet! Medvetet ge mig ut ensam för att göra så många nya bekantskaper som möjligt? Fjärilar i magen direkt! Jag får samla mod och se hur långt det kan ta mig. Samla är roligt, det vet jag från World of Warcraft.

Det var förvånansvärt många fjärilslik bakom möblerna som fått en ny tillvaro på Ta Till Vara.  Jag tror inte att jag vill samla på dem faktiskt. Harkrankarna knackar på fönstret och vill delta, men jag tycker inte om förväxta myggor heller. De får samsas i dammsugaren, alla som envisas med att använda mitt rum till kyrkogård.

Om femton minuter ska jag fika med en högstadiekompis på stan. Vänta lite - femton minuter? Jag sitter fortfarande och är skitig efter jobbet i lite halvsunkiga kläder, jag ska nog byta tröja. Och borsta håret? Det får duga. Vem orkar styla upp sig till höger och vänster varje gång man ska träffa en annan människa? Jag tror inte att hon bryr sig faktiskt, vi har känt varandra för länge även om vi inte ses så ofta nu för tiden. Det tar tio minuter ned på stan, men det var synnerligen behagligt att sitta här framför datorn. Sticker i sista minuten, och blir försenad som vanligt. Lyckligtvis har ännu ingen blivit ilsken på mig.

Det är otroligt tillfredsställande att göra sig av med prylar! Nästan lika mycket som att köpa dem faktiskt. Lustig känsla, jag blir liksom lättare inombords. Bäst är det när jag inte säljer sakerna (vilket stjäl både tid och energi) utan bara skänker bort dem, rakt av. Sju kassar till Myrorna och diverse högar som frankt ställt i korridoren utanför. I korridoren? Ja, allt har blivit upplockat, från gamla tv- och datorapparater till tavlor och kuddar. Det är perfekt, andra människor blir glada, sakerna kommer till användning igen och jag sparar resor till tippen. Framför allt blir jag nöjd och glad och får mindre att släpa på i flytten. Hm, de där soffkuddarna ryker nog också... jag hittar bara mer och mer när jag tittar mig omkring!

Det kommer bli trist i lägenheten sista veckan när hälften av möblerna är bortkörda och det står packade banankartonger överallt, men det kan jag leva med! Så länge min dator står uppmonterad kan jag försvinna bort från världen och trivas ändå. ;)

Nedräkning: 10 dagar till flytten!

Hittade en gammal lapp mitt i flyttstädningen och blev road på nytt. Ordspråk ftw!

• Den man ligger med får bädda
• Den som tar, han har
• Det vi inte gör idag slipper vi göra om imorgon
• Förtala är silver, förtiga är guld
• Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin
• Övning ger träning
• Som man raggar får man ligga
• Skam den som slår sig