Medvetna robotar eller ej, det är frågan
Flera gånger under utbildningen har vi funderat över huruvida det är möjligt att skapa medveten artificiell intelligens (i framtiden). Jag tycker att det är en väldigt intressant filosofisk fråga, som så småningom kanske inte blir så filosofisk längre utan rent praktisk. Det är nog ingen som idag tvivlar på att vi kommer skapa robotar som efterliknar mänskligt beteende avsevärt mer än de gör idag. Om vi kommer så långt att vi inte kan skilja datorns beteende från en människas, hur ska vi då hantera dem? Fortfarande som livlösa verktyg (vilket jag tror alla håller med om för dagens maskiner), eller som en ny art med rättigheter? Likställda i så fall med djur eller människor? Frågan handlar i grunden om huruvida man kan anta att robotar kan bli "medvetna" vid någon punkt eller om det faktiskt är omöjligt, oavsett komplexitetsgrad. Där har folk ganska olika åsikter.
Gräver man vidare till roten så handlar det om vad medvetande egentligen är. Kan vi säga det idag? Faktiskt inte, det finns bara teorier. Två ståndpunkter jag har stött på hos de tidiga filosoferna är:
1) Medvetandet och kroppen är separata "substanser". Medvetandet kan då bl a existera utan kropp.
2) Medvetandet är en emergent egenskap hos den fysiska kroppen, något som uppstår ur hjärn-materians "organisation". Ungefär som att två kugghjul som sätts ihop får andra egenskaper än var för sig.
Om någon av dessa punkter är "sanna", så är den andra falsk. Svaret har mycket stor betydelse för om en artificiell intelligens skulle kunna vara medveten eller ej. I det första fallet kan man betrakta medvetandet som något "utöver" kroppen, kanske givet av Gud eller någon annan andlig kraft till människor så att vi blir medvetna (och djur, om man räknar även dem som medvetna). I så fall blir konsekvensen att vi inte själv kan skapa maskiner som är medvetna, för vi kan bara arrangera materian. I det andra fallet är det tvärtom, vi kommer med största sannolikhet kunna skapa medvetande genom att organisera materian på ett sätt som gör att "egenskapen" uppstår av sig självt. I båda fallen återstår frågan om hur medvetande faktiskt uppstår i ett mänskligt foster - hur kan cellerna lyckas arrangera sig på rätt sätt, eller vem/vad lägger in medvetandesubstansen?
Vad verkar egentligen rimligast? Jag kan inte bestämma mig.
Jag läser vidare.
(Philosophy of Mind: a guide and anthology, John Heil)
Gräver man vidare till roten så handlar det om vad medvetande egentligen är. Kan vi säga det idag? Faktiskt inte, det finns bara teorier. Två ståndpunkter jag har stött på hos de tidiga filosoferna är:
1) Medvetandet och kroppen är separata "substanser". Medvetandet kan då bl a existera utan kropp.
2) Medvetandet är en emergent egenskap hos den fysiska kroppen, något som uppstår ur hjärn-materians "organisation". Ungefär som att två kugghjul som sätts ihop får andra egenskaper än var för sig.
Om någon av dessa punkter är "sanna", så är den andra falsk. Svaret har mycket stor betydelse för om en artificiell intelligens skulle kunna vara medveten eller ej. I det första fallet kan man betrakta medvetandet som något "utöver" kroppen, kanske givet av Gud eller någon annan andlig kraft till människor så att vi blir medvetna (och djur, om man räknar även dem som medvetna). I så fall blir konsekvensen att vi inte själv kan skapa maskiner som är medvetna, för vi kan bara arrangera materian. I det andra fallet är det tvärtom, vi kommer med största sannolikhet kunna skapa medvetande genom att organisera materian på ett sätt som gör att "egenskapen" uppstår av sig självt. I båda fallen återstår frågan om hur medvetande faktiskt uppstår i ett mänskligt foster - hur kan cellerna lyckas arrangera sig på rätt sätt, eller vem/vad lägger in medvetandesubstansen?
Vad verkar egentligen rimligast? Jag kan inte bestämma mig.
Jag läser vidare.
(Philosophy of Mind: a guide and anthology, John Heil)
