End of Warcraft
Imorgon stänger av min World of Warcraft användare. Känns mycket märkligt efter att ha levt så intensivt i den världen under två år. Nu kommer ju missa att... och...! Fast det har ingen betydelse längre. Ännu märkligare. Vad ska jag nu grotta ned mig i? Jag hoppas att skolan kan uppta halva grottan eller så. Men det behövs något ytterligare!
Jag kanske äventyrligt ska våga mig ut och sällskapa i den fysiska världen? Jag behöver onekligen lära mig mer om det. Jag gillar att vara med och driva någonting, så kanske aktivera mig i en förening? Det låter friskt (och ganska politiskt korrekt) men läskigt. Jag är faktiskt blyg i verkligheten, till skillnad mot på nätet! Medvetet ge mig ut ensam för att göra så många nya bekantskaper som möjligt? Fjärilar i magen direkt! Jag får samla mod och se hur långt det kan ta mig. Samla är roligt, det vet jag från World of Warcraft.
Det var förvånansvärt många fjärilslik bakom möblerna som fått en ny tillvaro på Ta Till Vara. Jag tror inte att jag vill samla på dem faktiskt. Harkrankarna knackar på fönstret och vill delta, men jag tycker inte om förväxta myggor heller. De får samsas i dammsugaren, alla som envisas med att använda mitt rum till kyrkogård.
Om femton minuter ska jag fika med en högstadiekompis på stan. Vänta lite - femton minuter? Jag sitter fortfarande och är skitig efter jobbet i lite halvsunkiga kläder, jag ska nog byta tröja. Och borsta håret? Det får duga. Vem orkar styla upp sig till höger och vänster varje gång man ska träffa en annan människa? Jag tror inte att hon bryr sig faktiskt, vi har känt varandra för länge även om vi inte ses så ofta nu för tiden. Det tar tio minuter ned på stan, men det var synnerligen behagligt att sitta här framför datorn. Sticker i sista minuten, och blir försenad som vanligt. Lyckligtvis har ännu ingen blivit ilsken på mig.
Jag kanske äventyrligt ska våga mig ut och sällskapa i den fysiska världen? Jag behöver onekligen lära mig mer om det. Jag gillar att vara med och driva någonting, så kanske aktivera mig i en förening? Det låter friskt (och ganska politiskt korrekt) men läskigt. Jag är faktiskt blyg i verkligheten, till skillnad mot på nätet! Medvetet ge mig ut ensam för att göra så många nya bekantskaper som möjligt? Fjärilar i magen direkt! Jag får samla mod och se hur långt det kan ta mig. Samla är roligt, det vet jag från World of Warcraft.
Det var förvånansvärt många fjärilslik bakom möblerna som fått en ny tillvaro på Ta Till Vara. Jag tror inte att jag vill samla på dem faktiskt. Harkrankarna knackar på fönstret och vill delta, men jag tycker inte om förväxta myggor heller. De får samsas i dammsugaren, alla som envisas med att använda mitt rum till kyrkogård.
Om femton minuter ska jag fika med en högstadiekompis på stan. Vänta lite - femton minuter? Jag sitter fortfarande och är skitig efter jobbet i lite halvsunkiga kläder, jag ska nog byta tröja. Och borsta håret? Det får duga. Vem orkar styla upp sig till höger och vänster varje gång man ska träffa en annan människa? Jag tror inte att hon bryr sig faktiskt, vi har känt varandra för länge även om vi inte ses så ofta nu för tiden. Det tar tio minuter ned på stan, men det var synnerligen behagligt att sitta här framför datorn. Sticker i sista minuten, och blir försenad som vanligt. Lyckligtvis har ännu ingen blivit ilsken på mig.
Kommentarer
Postat av: Sve
Bara jag som råkar ut för ilskna människor för att jag aldrig kan vara i tid :P
Du får spela lite brädspel och så istället för WoW... och tipsa mig om vad som är bra :)
"Samla är roligt..." haha, det var kul kommentar
Postat av: Jonas
Linköping anime förening är nog ett utmärkt sätt att lära känna nya människor. Det är lite halvdött just nu och är nog i stort behov av folk som organiserar nåt. :)
Trackback
