Nudlar, kognition och en del irrande

Våra sinnen fungerar som så att när samma stimuli upprepas, som ljudet av en fläkt eller känslan av en kläderna mot kroppen, så slutar vi uppleva det. Det försvinner fullständigt från medvetandet, tills något förändras eller vi medvetet väljer att uppmärksamma det (testa att känna efter hur din tröja känns mot huden!). Den här utsläckningen är en otroligt nödvändig funktion eftersom det sparar vår uppmärksamhet till viktiga saker (tex att fundera på om man ska spela Civilization en timme till eller plugga).

Det intressanta här är att detsamma gäller synen. Om du håller blicken på en viss punkt så är den inte stilla. Ögat gör pyttesmå, snabba rörelser hela tiden - just för att skicka en strid ström av nya intryck! I en vetenskaplig studie testade man att få en verkligt konstant bild genom att låta bilden följa med i ögats minirörelser. Det visade sig att bilden efter ett tag försvann, försökspersonerna kunde inte se den!

En annan spännande tanke om synen är hur vi kan uppfatta 3D i en datorbild (tex när man sitter och spelar Civilization, hehe). Skärmen är ju platt, eller hur? Tänk ett steg till nu! Sanningen är ju den att verkligheten är helt platt när den träffar våra ögon. Allt som gör att vi kan "se djup" är processer som pågår i hjärnan, avancerade kalkyler av skuggor, linjer, vinklar, storlekar mm. Det är alltså exakt samma process som pågår när vi ska tolka både en datorvärld och verkligheten. Ta-dah! Med andra ord behöver programtillverkarna bara simulera all den information som vi också använder i verkligheten för att avgöra avstånd.

Det finns dock en liten spännande skillnad - det går att skapa omöjliga perspektiv på en datorbild (eller ett papper, men vi lever i den digitala världen nu, duh!). De är riktigt skoj att titta på, man kan riktigt känna hur ens stackars hjärna försöker pussla ihop informationen. Varje liten del ser bra ut, men helheten är åt fanders. ( ^ ^ )