Nudlar, kognition och en del irrande

Just nu sysslar vi med att transkriptera samtal. Idén är enkel: att skriva ned vad folk säger. Men det finns en liten hake - när man verkligen lyssnar på hur människor pratar, så är hälften rappakalja och hälften går inte att höra. Skriver man ned ett vanligt samtal precis som det talas ser det totalidiotiskt ut - som om vi alla vore gravt förståndshandikappade! Konstigt nog fungerar det bra ändå - så länge man inte försöker skriva ned något, vill säga. Men det är alltså vår intressanta uppgift. Här är ett litet exempel (hakparenteser betyder överlappande tal, xx något ohörbart):

P: de trodde dom också här i i i panelen den [panelen] (K: [jaså]) aa att att de va för äkta för å [(xx)]--
K: [de kanske] ä en skrönare (P: ^hja) de kanske ä (H: [den ä bra]) [därifrån] ryktet kommer [från början]
H: [de kanske] e så.


Det är skönt att vi inte skriver som vi talar! Men det är en konst att uttrycka sig förståeligt i text också - en konst som alla definitivt inte behärskar. Det har intresserat mig i flera års tid, hur man ska skriva för att vara tydlig. En filosof som heter H. P. Grice har formulerat ett antal vettiga principer för hur det ska gå till:

• Kvantitet: Ge lagom mycket information - inte för mycket, inte för lite
• Kvalitet: Försök tala sanning - det du tror på och det som är välgrundat
• Relevans: Säg bara det som är relevant för situationen
• Sätt: Uttryck dig tydligt och lättfattligt, undvik språk som mottagaren inte behärskar

Det stämmer väl överrens med mina egna tankar, som innan jag läste detta var ungefär "ge all information som är nödvändig på ett så kärnfullt och lättförståeligt som möjligt". De är en intressant avvägning varje gång man ska försöka följa dessa regler (exempelvis om man ska skriva en instruktion), eftersom de på sätt och vis tar ut varandra. För att få med mycket information behöver man skriva mycket, men för att det ska vara lättfattligt och läsaren inte ska bli uttråkad eller tappa tråden så måste det vara så kort som möjligt. Speciellt på internet, där folks normala "attention span" ofta bara räcker ett fåtal sekunder innan de sticker någon annanstans. Sen gäller förstås att ju mer författaren lyckas fånga läsarnas intresse, ju längre kan de tänka sig stanna.


De här grejerna ingår i ett forskningsområde som heter pragmatik, en avdelning inom lingvistiken. Hur folk faktisk använder språk i vardagen är fascinerande att betrakta - det hamnar långt ifrån strikta efterkonstruktioner som grammatik. Bara den enorm mängd information vi får utöver de faktiska ord som används - och då menar jag inte bara fysiskt med kroppsspråk osv, utan i själva meningarna. Lejonparten utelämnas faktiskt eftersom båda förstår det ändå! Visst går det fel ibland, men det går förvånansvärt ofta rätt också. Det vore väldigt jobbigt om vi var tvungna att uttrycka ALLT vi vill förmedla. Ta det här exemplet på underliggande information:

”Det här skulle kunna vara vår buss”

Uttalandet implicerar att minst två personer som känner varandra står vid en busshållsplats och väntar på en viss busslinje som går till en önskad destination, samt att en buss av inte helt definierat linjenummer är inom synhåll och på väg mot busshållsplatsen. Personerna kan också vara på väg mot busshållsplatsen och ser en buss redan där, utan att ännu kunna avgöra om det är linjen som de önskar åka med. 

Alternativt står minst två personer som känner varandra i närheten av varandra, och minst en av dem letar i en busstidtabell efter vilken busslinje som tar dem till en önskad destination.

Den bokstavliga betydelsen är däremot högst icke-trolig: att personerna äger bussen. Det där var för övrigt en hemtenta-fråga och mitt svar på den. :3

Pragmatik ftw!