Inte så lätt
Hm... jag har fått ett problem. Jag sitter och försöker läsa språkligt avancerade kognitionsvetenskapliga texter, samtidigt som mitt sinne får allt svårare att förstå orden - tankarna blir tomma innan jag hunnit till slutet av varje mening.
Det var samma sak igår - och det irriterande är att jag har en hemtenta och en inlämningsuppgift som ska vara klar på fredag (eller senast söndag), och jag måste proppa huvudet fullt med läsning för det. Ekvationen går inte ihop! Det handlar inte om att texterna är tråkiga, de är faktiskt ganska intressanta - jag kan bara inte fokusera tankarna till den grad som behövs för att förstå helt nya koncept och tankegångar, och lagra den kunskapen i minnet. Ansträngningen som krävs är enorm, och jag är för sömnig.
Samtidigt kräver det ingen ansträngning alls att tex kolla på en film eller läsa en tidning. Det är märkligt egentligen, det är ungefär samma aktivitet och flöde av information genom dem. Skillnaden är nog dels att jag inte behöver forma mina tankar kring okända begrepp, dels inte behöver komma ihåg något aktivt eftersom ingen kommer testa mig på det efteråt. Men mest av allt är det för att författarna skriver så jäkligt onödigt komplicerat. Varför är det en poäng i sig att skriva så att människor har svårt att förstå vad som menas, när det är fullt möjligt att skriva enkelt förutom de nödvändiga fackorden? Den akademiska världen är bra uppblåst och korkad ibland.
Jag försöker verkligen läsa, men det slutade med att jag somnade.
Vad ska jag göra åt detta? Den fungerar varken att fortsätta på samma sätt eller att skippa läsandet helt. Jag får fundera på en lösning. På ett eller annat sätt behöver jag i vilket fall kunna presentera en kort uppsats och en färdig hemtenta innan veckan är slut, så mycket är säkert.
Det går nog på ett eller annat sätt.
[Senare på kvällen:]
Aha, det är tentaångest! Skoj, det kommer jag få uppleva mycket av framöver. Det sket sig lite ikväll (slutade med att jag kollade på Kyle XY efter att ha blivit så okoncentrerad att jag hade svårigheter med att koka te), men imorgon får jag förhoppningsvis ny inspiration. Vi ska träffas några tjejer och sitta och diskutera ihop. Det klarnar nog!
Egentligen är det inte särskilt svåra uppgifter, jag tror bara för lite på min egen förmåga. Det är en av mina största svagheter. Jag klarar mig säkert - trots ångest och sistaminuten-jobb har jag ju faktiskt aldrig fått underkänt på något tidigare - och om inte är det bara att komplettera eller tenta om. Det är knappast någon annan än jag själv som tycker att jag skulle göra ett dåligt arbete om jag inte har stenkoll på varenda sak vi har gått igenom och som står i de minst tusen sidor text vi har i kursböckerna!
Imorgon blir en ny dag med ett nytt försök!
Det var samma sak igår - och det irriterande är att jag har en hemtenta och en inlämningsuppgift som ska vara klar på fredag (eller senast söndag), och jag måste proppa huvudet fullt med läsning för det. Ekvationen går inte ihop! Det handlar inte om att texterna är tråkiga, de är faktiskt ganska intressanta - jag kan bara inte fokusera tankarna till den grad som behövs för att förstå helt nya koncept och tankegångar, och lagra den kunskapen i minnet. Ansträngningen som krävs är enorm, och jag är för sömnig.
Samtidigt kräver det ingen ansträngning alls att tex kolla på en film eller läsa en tidning. Det är märkligt egentligen, det är ungefär samma aktivitet och flöde av information genom dem. Skillnaden är nog dels att jag inte behöver forma mina tankar kring okända begrepp, dels inte behöver komma ihåg något aktivt eftersom ingen kommer testa mig på det efteråt. Men mest av allt är det för att författarna skriver så jäkligt onödigt komplicerat. Varför är det en poäng i sig att skriva så att människor har svårt att förstå vad som menas, när det är fullt möjligt att skriva enkelt förutom de nödvändiga fackorden? Den akademiska världen är bra uppblåst och korkad ibland.
Jag försöker verkligen läsa, men det slutade med att jag somnade.
Vad ska jag göra åt detta? Den fungerar varken att fortsätta på samma sätt eller att skippa läsandet helt. Jag får fundera på en lösning. På ett eller annat sätt behöver jag i vilket fall kunna presentera en kort uppsats och en färdig hemtenta innan veckan är slut, så mycket är säkert.
Det går nog på ett eller annat sätt.
[Senare på kvällen:]
Aha, det är tentaångest! Skoj, det kommer jag få uppleva mycket av framöver. Det sket sig lite ikväll (slutade med att jag kollade på Kyle XY efter att ha blivit så okoncentrerad att jag hade svårigheter med att koka te), men imorgon får jag förhoppningsvis ny inspiration. Vi ska träffas några tjejer och sitta och diskutera ihop. Det klarnar nog!
Egentligen är det inte särskilt svåra uppgifter, jag tror bara för lite på min egen förmåga. Det är en av mina största svagheter. Jag klarar mig säkert - trots ångest och sistaminuten-jobb har jag ju faktiskt aldrig fått underkänt på något tidigare - och om inte är det bara att komplettera eller tenta om. Det är knappast någon annan än jag själv som tycker att jag skulle göra ett dåligt arbete om jag inte har stenkoll på varenda sak vi har gått igenom och som står i de minst tusen sidor text vi har i kursböckerna!
Imorgon blir en ny dag med ett nytt försök!
Kommentarer
Trackback
