Förra gången gick piratfrågan att lösa
Ola Larsmo på DN.se uppmärksammade mig på en intressant bit nutidshistoria. Skådar jag icke lite déjà vu i krokarna?
"På trettiotalet rasade en utdragen upphovsrättslig strid. Svenska författare menade att om deras böcker lånades ut gratis på biblioteken så skulle folk naturligtvis sluta köpa böckerna. Andra hävdade tvärtom att biblioteken gynnade bokförsäljningen, att folk helt enkelt läste mer. Låter det bekant?
Under många år var motsättningarna hårda. Författarföreningen, som Författarförbundet hette då, gick ut med förslag om ”bokkarantän” – att en bok inte skulle få finnas på bibliotek förrän efter två år. Det hände också att författare försåg sina böcker med varningstexter där det stod ”får ej lånas ut på bibliotek”.
Med tiden svalnade de heta känslorna – slugiltigt när man på femtiotalet införde en blygsam biblioteksersättning, där varje författare fick några ören per lån. (Somliga kritiker menade att det var tekniskt omöjligt att räkna ut sådant.) Författarfonden tillkom bland annat för att fördela denna ersättning och fondera delar av den, som sedan ges som stipendier."
Kanske bredbandsskatt inte är en så tokig lösning, trots allt. Det har fungerat för böcker, kassettband, CD- och DVDskivor hittills. Varför icke även internet?
Läs resten av artikeln här.
"På trettiotalet rasade en utdragen upphovsrättslig strid. Svenska författare menade att om deras böcker lånades ut gratis på biblioteken så skulle folk naturligtvis sluta köpa böckerna. Andra hävdade tvärtom att biblioteken gynnade bokförsäljningen, att folk helt enkelt läste mer. Låter det bekant?
Under många år var motsättningarna hårda. Författarföreningen, som Författarförbundet hette då, gick ut med förslag om ”bokkarantän” – att en bok inte skulle få finnas på bibliotek förrän efter två år. Det hände också att författare försåg sina böcker med varningstexter där det stod ”får ej lånas ut på bibliotek”.
Med tiden svalnade de heta känslorna – slugiltigt när man på femtiotalet införde en blygsam biblioteksersättning, där varje författare fick några ören per lån. (Somliga kritiker menade att det var tekniskt omöjligt att räkna ut sådant.) Författarfonden tillkom bland annat för att fördela denna ersättning och fondera delar av den, som sedan ges som stipendier."
Kanske bredbandsskatt inte är en så tokig lösning, trots allt. Det har fungerat för böcker, kassettband, CD- och DVDskivor hittills. Varför icke även internet?
Läs resten av artikeln här.
Kommentarer
Trackback
