Sanningen om introverta människor
Jag hittade en insiktsfull och fascinerande artikel om introverta vs extroverta människor. Jag hör själv helt och hållet till den förra kategorin, och har länge känt att mitt ensamhets-behov är kraftigt avvikande (om än inte problematiskt, så länge jag tar hänsyn till det). Men när jag läser den här artikeln faller det hela på plats, och det verkar inte så onaturligt längre.
Intressanta utdrag:
Extroverts are energized by people, and wilt or fade when alone. They often seem bored by themselves, in both senses of the expression. Leave an extrovert alone for two minutes and he will reach for his cell phone. In contrast, after an hour or two of being socially "on," we introverts need to turn off and recharge. My own formula is roughly two hours alone for every hour of socializing. This isn't antisocial. It isn't a sign of depression. It does not call for medication. For introverts, to be alone with our thoughts is as restorative as sleeping, as nourishing as eating. Our motto: "I'm okay, you're okay—in small doses."
Extroverts have little or no grasp of introversion. They assume that company, especially their own, is always welcome. They cannot imagine why someone would need to be alone; indeed, they often take umbrage at the suggestion.
Many actors, I've read, are introverts, and many introverts, when socializing, feel like actors.
Så sant, så sant! Jag älskar att umgås med mina vänner och familj, men i mindre doser. Så snart jag har varit social behöver jag ladda upp livsbatterierna genom att vara för mig själv ett par timmar - eller i fall av långa sociala situationer, flera dagar. Jag påverkas väldigt starkt av närvaron av andra människor (jag kan känna det både fysiskt och mentalt om jag vet att någon befinner sig i samma rum), och det drar energi att vara så uppmärksam både på hur jag själv agerar (skådespelar-syndromet) och vad den/de andra säger, tänker och önskar (vilket jag lyssnar på inte bara genom tal, utan även kroppsspråk, ansiktsuttryck, stämning och allt annat icke-verbalt).
Det handlar kanske trots allt inte om att jag agerar på ett felaktigt eller energislösande sätt, utan det är bara så som jag är. Som varandes en introvert människa. Skönt!
Läs hela artikeln här.
Intressanta utdrag:
Extroverts are energized by people, and wilt or fade when alone. They often seem bored by themselves, in both senses of the expression. Leave an extrovert alone for two minutes and he will reach for his cell phone. In contrast, after an hour or two of being socially "on," we introverts need to turn off and recharge. My own formula is roughly two hours alone for every hour of socializing. This isn't antisocial. It isn't a sign of depression. It does not call for medication. For introverts, to be alone with our thoughts is as restorative as sleeping, as nourishing as eating. Our motto: "I'm okay, you're okay—in small doses."
Extroverts have little or no grasp of introversion. They assume that company, especially their own, is always welcome. They cannot imagine why someone would need to be alone; indeed, they often take umbrage at the suggestion.
Many actors, I've read, are introverts, and many introverts, when socializing, feel like actors.
Så sant, så sant! Jag älskar att umgås med mina vänner och familj, men i mindre doser. Så snart jag har varit social behöver jag ladda upp livsbatterierna genom att vara för mig själv ett par timmar - eller i fall av långa sociala situationer, flera dagar. Jag påverkas väldigt starkt av närvaron av andra människor (jag kan känna det både fysiskt och mentalt om jag vet att någon befinner sig i samma rum), och det drar energi att vara så uppmärksam både på hur jag själv agerar (skådespelar-syndromet) och vad den/de andra säger, tänker och önskar (vilket jag lyssnar på inte bara genom tal, utan även kroppsspråk, ansiktsuttryck, stämning och allt annat icke-verbalt).
Det handlar kanske trots allt inte om att jag agerar på ett felaktigt eller energislösande sätt, utan det är bara så som jag är. Som varandes en introvert människa. Skönt!
Läs hela artikeln här.
Kommentarer
Postat av: Mia
Jag skulle ju vilja säga att du inte behöver känna dig "agerande" på något sätt i sällskap med mig men det är ju bara löjligt, jag vet bättre än så.
Ensam är så otroligt skönt, även om jag inte tror jag har lika stort behov som du.
Postat av: Mia
Btw!
Season two of Star Trek: The Next Generation, The Measure of a Man.
Den är det som handlar om Datas rätt att leva.
Postat av: Mia
Jag gör det igen, hysteriskt surfande i min iver att slippa plugga. För jävligt.
Slå mig.
Postat av: Mia
Hm...det där får bli ett blogginlägg...
Trackback
