Grupparbetets jävlighet
Så nu försöker jag lära mig att tillåta andra att ta sin del av jobbet (jag kan nog upplevas som att jag ibland kör över eller förminskar andra gruppmedlemmar, även om det är helt oavsiktligt). Jag har ett perfekt tillfälle med grupparbetet vi gör just nu, tre personer som ska producera ett flertal laborationer och rapporter i Artificiell Intelligens.
Det finns två problem med projektet.
1) Jag känner ett starkt obehag inför att ta upp frågan rakt på med de andra. Jag vill inte verka som att jag bara kritiserar deras insats, alldeles oavsett att jag faktiskt tycker den är skit, på grund av att de är mina vänner och jag vill inte få en dålig relation med dem. Jag har någon slags spärr inför att ta upp vad som helst som kan orsaka konflikter. Det är något jag tänker fortsätta försöka ge mig på, förr eller senare vågar jag och inser att det inte är så farligt, ens om folk blir tillfälligt arga eller besvikna på mig.
2) Just det här projektet kräver programmering och rapportskrivning. De andra två är dåliga på programmering och halvdåliga på att skriva, medan jag är ganska bra på att programmera och bra på att skriva. Det är inte skryt, och det handlar inte på något sätt om att de skulle vara sämre människor. Men det är ett faktum. Hur är det meningen att vi ska kunna dela på arbetsuppgifterna när det bara är jag som kan lösa programmeringsproblemen, bara är jag som ansträngt mig att förstå all teori som krävs för skrivandet och bara är jag som har ett skriftspråk på universitetsnivå? Jag trodde att jag skulle kunna skjuta över en del av åtminstone skrivarbetet på de andra, men de kommer inte på något att skriva eftersom de inte riktigt förstått vad vi håller på med.
Till detta kommer det faktum att de andra i varierande grad prioriterar annat högre än grupparbetet. Det är helt normalt till en viss gräns, men att låta vilka sociala aktiviteter som helst gå före våra bestämda arbetstider, och att sällan meddela detta i förväg? Även om jag gör mitt bästa för att vara tolerant gör det mig ledsen och frustrerad att inte få dela arbetet som det är meningen. Det känns som att de andra bara flyter med för att det är bekvämt - jag tar ju ändå hand om uppgifterna om ingen annan gör det. Jag hamnar i den rollen alltför ofta - jag erkänner att jag är otålig, tar ingen annan ansvaret så gör jag det rätt snabbt.
Är det verkligen min uppgift att planera, göra allt jobb och förklara för de andra hur allt fungerar? Är det mig det är fel på när de andra inte gör något på eget initiativ? Eller borde jag kunna förvänta mig att de andra gör något själva, utan att jag instruerar och förklarar?
När det gäller det här projektet finns det nu tre vägar för mig att välja.
1. Sitta själv och fixa klart allt. Snabbaste lösningen, bäst resultat, orättvist.
2. Luta mig tillbaka och låta de andra fixa det som är kvar, hur långt tid det än dröjer tills dess. Sämst resultat, minst ansträngning, orättvist, emotionellt svårt.
3. Prata ut med mina kollegor, få höra deras synpunkter och försöka fördela jobbet. Okänt resultat, rättvist.
När jag staplar upp det ser jag själv att det enda vettiga är alternativ tre. Ettan är kortsiktig och jag kommer få samma problem igen om jag inte lär mig kommunicera det. De andra kanske inte ens är medvetvna om mitt perspektiv? Men jag får ångest av att tänka på en konfrontation. En medelväg skulle kunna vara att författa ett noggrant formulerat brev. Ja, det är lättare. Så kan vi diskutera det IRL efteråt. Om jag undviker anklagelser och betonar att det är min personliga upplevelse det handlar om, så kan det faktiskt bli ett konstruktivt samtal. Även om jag känner mig förorättad och bitter hjälper det inte att kasta sådana känslor i folks ansikten om det man verkligen vill ha är en bra lösning.
Okej, då var det bestämt. Önska mig lycka till!
Oj vad modigt Shva!
Men du har rätt, uppstaplat så där är trean den enda vägen att gå. Var otroligt noga med att inte säga något som kan förminska deras kunskaper bara. Folk tar lätt illa vid sig av det. Bara du säger att det är din upplevelse av grupparbetet och att du vill diskutera hur ni ska göra för att ta mer ansvar allihop.
Sen ska du komma ihåg att det alltid måste finns ledare för att en grupp människor ska kunna arbeta ihop. Men även om man leder så måste man våga delegera. Och nu vet jag inte hur det är uppbyggt hos högskolan - kanske individuella prestationer syns eller inte syns? Om dom syns kan du ju gott luta dig tillbaka och låta dom stå för sin egen prestation. Nu är det antagligen inte så så därför måste ni komma till ett samarbete som alla är nöjda med. Därav ditt modiga beslut.
Sådär, då har jag tänkt i cirklar igen. Bra jobbat. Lycka till gumman, kram!
Tack! Jag petade iväg det där mailet och var noga med att tänka på precis det som du sade. Jag har inget emot att ta på mig ledarrollen ibland, och det stämmer att det behövs någon som gör det, men jag behöver verkligen träna på att delegera. Det är förstås inte bara de andras fel att jag tar på mig för mycket, jag har svårt att lita på att andra gör ett bra jobb helt enkelt. Men å andra sidan har jag också jobbat med några personer i klassen som jag tycker gör ett minst lika bra jobb som mig, om inte bättre, så det beror inte bara på mig heller. Ah, det är en svår fråga!
Jag fick ett sms-svar om att vi ska prata alla tre tillsammans på måndag, det var skrivet i en trevlig ton så jag tror inte att de tog så illa upp. Jag håller tummarna!
I övrigt är betygssystemet ovanligt rättvist. VG på grupplabbarna ger bonuspoäng mot VG på tentan (däremot hjälper de inte till att få godkänt på tentan). Så man måste i vilket fall plugga hyfsat på egen hand för att ha chans att få både G och VG på tentan (och därmed kursen). Det är ett väldigt bra system!
Du är klok och modig du :) Inte alla som vågar ta upp såna saker.
Jag kommer ned på torsdag under eftermiddagen :)
Så hur gick det då?!
Det gick förvånansvärt bra. De andra var inte
alls sura på mig, utan tyckte det var viktigt att jag inte skulle känna att jag gjorde allt jobb. De tyckte själva att de kunde för lite, och att det därför varit svårt att lägga till något som jag inte redan visste. Men de planerar nu att läsa på mer på egen hand. Och så ska vi dela upp
arbetsuppgifterna när vi skriver rapporter, så att alla sitter och skriver vid varsin dator även om vi är i samma sal. De andra fann det lättare att skriva om de får sitta själva och tänka igenom i lugn och ro. Så idag satt gjorde vi så, och pusslade sen ihop det som alla
skrivit.
Det känns mycket bättre efter det här, och jag förlorade ingen del av vänskapen med dem som jag hade befarat. Så jag är glad att jag tog upp saken! Kvinnan på studenthälsan uppmuntrade mig just till
att delegera mer och våga lita på andras jobb, istället för att ta på mig allt själv och dessutom försköna det inför mig själv med ett "jag tar ett större ansvar". Det var lite provocerande, men det var samma sak när hon ifrågasatte mitt bestämda påstående att jag behöver hela 9 timmars sömn varje natt - och där hade hon helt rätt. Så jag ska fortsätta träna på att prata igenom sådant här!
